Hej dagboken. Måndagen ljusnades och vi lastade en dotter och övernattningskläder i bilen. Sonen fick stanna hemma och vattna katten. "mot äventyyr" tjoade vi samstämmigt i kör när bilen rullade ut på vägen. I Norrtälje spatserade vi på bästa turistmane'r och åt lyxmat på Restaurang Ett glas. Proppmätta rullade vi vidare och hamnade på en enslig camping. Betalade en slant för ministuga och spelade minigolv. Själv längtade jag till hotell med frukostbuffe, sköna sängar, tv och ett ljuvligt glas vin. Kanske kan morgondagen bjuda på det? Häpp!

Efter ett biobesök tog vi tillfället att besöka stadsparken i Uppsala. Nova älskade varje sekund av det. Men som hon sade: - mamma, lova att vi inte åker hit för ofta! Jag vill ha såhär kul jämt.

Det här är sången till mig själv.

Till min egosyster, mitt jag.

Så lång vilsenhet utan fokus, där törnarna tilläts rasera mina kläder.

Till barnet från förr:

det blir bra.

Till tjejen från förr:

Det är inte ditt fel.

Till kvinnan idag:

DU är bra.

Ur askan med stödet som vingar. Likt Fenix, reser jag mig. Omfamnar mitt jag, förlåter mitt då för att lätta på stegen för det som komma skall. Pausar och känner in. Nuet.

Det här är sången till mig själv.

Tack.

Tack för att du fortsatte och inte gav upp.

Tack för att du är du.

För att du är tillräcklig.

Jag älskar mig.

Man kliver upp. Tar två steg från sängen & är i vardagsrummet, som bär spår av gårdagens filmvisning med familjen, lillsessans pyssel och Tonårstrollets häng framför dator. På bord: muggar & glas. På golv framför teven: Nintendo 64 & dess spel.

Tre steg till & plötsligt befinner man sig i köket. Med spår av riven gurka på golvet. Med ett berg av disk i hon. Med tidningar på bord, halvuppbrunna ljus och stekflottstänk på väggen vid spisen.

Ett hem som efter en vanlig kväll med filmmys & kvällsfika, ser ut som om familjen partajat med illern Göran hela natten. Av den enkla anledningen att lägenheten består av ett enda stort rum. Ingen vrå att gömma undan något i. Inget sessa eller Tonårsrum att gömma undan datorer, leksaker, pysselklipp, gosedjur, zhu zhu pets eller barbiedockor i.

Allt som familjen äger & använder syns, konstant.

Då, när man står i ett hem i kaos. När man inser att sessakompisen skulle komma förbi & leka. Då reser sig frustrationen och muttermunnen tar vid. Muttermunnen spottar & fräser. Tycker att det är skitjobbigt att behöva städa varje gång någon kommer på besök. Att det känns som om man gör allting själv & inga väggar till sovrum, eller ens ett eget sovrum och jävlar, fan å helvete då.

Då låser man in sig på toaletten (4 steg bort) och djupandas en smula. Ser ut över tvätthögarna och de gäckande dammråttorna, som låter "na na na na na naaaa". Och djupandas. Stötvis.

Sedan gör man slag i saken. Greppar dammsugaren, VM-plockar och tokdiskar och fuskdammar med ryggen böjd tills den värker. Sliter upp familjen, bäddar och sorterar upp spelen. Tänder ljus med torkade rosblad så att hemmet vilar i ett skimmer av "här har vi undanplockat å fräääscht jämt". Kammar ut nyvakenrufset och får dottern att klä på sig.

Och där kommer sessakompisen. Det dras fram Barbiedockor, pysslas med pappersklipp och bakas kladdkaka över bänkar & bord. Efter 2 timmars sessalek är det som om hemmet aldrig städats.

Då händer det ibland att mamman längtar medan hon stötvis djupandas inne på toaletten igen.

Nångång ibland, alltså.

Så kom 2012.

Vi skålade ut 2011 bredvid ruinerna av vårt tidigare hem. Med leende läppar och skratt.

Läppar bedövade av vinet, känslorna utanför kroppen & ända in i själen. Familj & vänner i kylan som fick näsorna att lysa rödaktigt. Kräftor & grillad korv i magarna. Metal i stereohögtalarna & kling i glasen.

 
Jag & jordens finaste son.

Farväl 2011.

Ett nytt år.

Så otroligt mycket spännande som kommer.

Den 23:e Januari tar jag ett kliv mot framtiden. Som nybliven 38-åring har jag kommit fram till vad jag ska göra när jag blir stor. Börjar plugga journalistik i storstaden.

Känslorna är många. Det är sjukt läskigt. Sjukt kul. Galet spännande och ordet äntligen darrar framför mina steg.

Bär med mig erfarenheterna från tiden som har varit och tillåter mig själv att våga drömma.

Rökfriheten är fortfarande lika bestående. Jag har gjort slut en gång för alla. Sex veckor, hurra.

Och träningen. Vikten.

Äntligen har jag nått ett delmål. Sen första invägningen för 3 månader sedan, har jag gått upp från 43,8 till 46,9. Jag har höjt min BMI från knappt 18 till 19,6. ÄNTLIGEN!

Det är min tid nu.

Vinden har vänt.

Jag tog en tripp till ett köpcenter.

Efter ett bankärende tog jag mig tiden att strosa. Se på människor.

Där fanns mamman som med stirrig blick kom halvspringande ut från leksaksaffären. I händerna, ett flertal kassar fyllda till bredden med leksaker. I ena handen hade hon dessutom en lapp. Hon stannade till, grävde fram en penna & strök något på lappen, innan hon fortsatte sitt halvspringande och jag nästintill kände hennes hjärtslag vilja slå sig ut ur bröstet.

Förbi mig passerar en gammal man. Han drar en kundvagn och i handen håller han en rutig filtkeps. Hans småpromenerande känns avslappnat & jag hör att han hummar någon ohörbar melodi för sig själv. Skorna knarrar en smula under hans steg när han styr kundvagnen mot Systembolaget.

Utanför Systembolaget sitter två rödrosiga män i trasiga skor. De samtalar förtroligt om något och den ene mannen kliar sig oavbrutet på ena benet. Så får männen sällskap. En tredje man dyker upp och i händerna bär han två systemkassar. Hans ankomst välkomnas med glada miner & klapp på axeln. Tillsammans går dom alla tre mot utgångarna.

Möter en ung man i väktarens grönfärgade kläder. Han går med händerna vilande i midjan, som om köpcentret var hans & han nu spatserade på ägorna. Kroppshyddan signalerade starkt ett "rör mig ej" när han med näsan i vädret såg sig omkring. Plötsligt spricker han upp i ett leende och stannar till utanför Kicks butik. Därifrån ses en ung parfymdoftande kvinna dyka upp och gå fram till väktaren. Hennes ansikte ses perfekt sminkat och naglarna allt annat än naturliga. När jag ser dom två, får det mig att tänka på fåglar som fjädrar upp sig för sin partner.

Väktaren står med spänd bröstkorg och kvinnan snurrar en test av sitt hår med fingrarna. De ler och småpratar, fullkomligt uppslukade av varandra. Ett förspel mitt i julrushens kommers.

- JA, MEN HERREGUD JAG ÄR PÅVÄG HAR JAG JU SAGT!

Rösten kommer från en kvinna som talar i telefon, dragandes på en barnvagn med ett gråtande barn i & med vagnens underrede fullproppat med matkassar. Stegen är snabba och rösten full av frustration. Halsduken dansar över hennes rygg och ena handen vaggar vagnen samtidigt som hon styr mot utgångarna. När hon passerar mig lämnar hon en svag doft av parfym och svett.

Jag stannar till vid Barista. Ser småbarnsföräldrar & barn med grädde på näsan. Par med julklappskassar på hög. Ensamma män som bläddrar i en UNT och ett ungt par med ögon för varann och hans hand på hennes.

Jag beställer en pannkaka med sylt & grädde. Avnjuter den med blicken utanför fönstret. Där handlas julgran av en man med frusna fingrar. Där väntar några på bussen & någon blossar runt hörnet med rödrosig nästipp. Bilar parkeras och lämnar. Kundvagnar fyllda till bredden med mat & klappar, gnisslar sig fram över snölös asfalt.

Jag äter upp och lämnar köpcentret.

På min väg till bilen ser jag de tre männen som satt utanför Systembolaget. De sitter uppe i dungen en bit bort. På en parkbänk med varsin ölburk i handen. Männen skrattar.

Verkligheten med så många bottnar, tänker jag. Låser upp bilen, startar den och kör bort från köpcentret och hem.

Verkligheten.

Lucia alltså.

Vi spenderar alltid morgonens första timme framför tevens Luciauppträdande medan munnen mumsar lussebullar & doppar den i varm choklad. En skön start & fin tradition.

Men har tänkt en del på hon Lucian som står där.

Blickstilla i en timme.

Tänk om man skulle bli akut kissnödig mitt i? eller få vinterkräksjukan?

Skulle man skicka in den tjej som kom på andra plats i Lucialotteriet då? om så är fallet, hur många tvåor skulle kämpa för att få i laxermedel i morgonchokladen? står de i kulisserna med hållna tummar, redo att kuta in på förstaplatsen om förstavalet plötsligt kräks lungorna ur sig?

Över lussebullsfikandet satt jag & barnen & klurade på huruvida det står till med det där. Har Lucian vuxenblöja på kanske? eller låter hon det försiktigt strila längs med benen om en olycka sker? Kanske får hon varken äta eller dricka timmar innan tv-framträdandet?

Tänk om man skulle råka nysa mitt i. En grön slemmig snorgunga under näsan som glittrar i ljusskenet. Jobbig sits.

- Hörde att du blev utvald till Sveriges Lucia. Kul, grattis!

- Tack!

- Synd på nysattacken och den gröna lobban över händer & mun...

- Jo...

- Men minnesvärt iallafall. Kul!

- Tack...?

Självklart hände inget utav de ovannämnda sakerna denna morgon. Under duntäckena i soffan såg vi Lucia stå där blickstilla och sjunga (mima?) då & då. Vi doppade lussebullarna svampiga, när Jill Johnsson glittrade ikapp med stearinljusen. Åt pepparkakor när Tomas Von Brömsen läste märkliga historier om Lucia från förr. Och Lucia stod där, orörlig.

Plötsligt blev det tokbråttom. Kläder på (- inte den tröjan!), gympapåse packas (- meh, jag glömde faktiskt göra det igår!), frukten (- har vi inget annat än äpple mamma?!), mössor, jackor, jakt på vantar som ses spårlöst försvunna, ut i bil, glömma gympapåse, in igen, hämta påse, ut till bil, slajda in på skolgård 3 minuter försent och få hejdåpuss med smak av oboy. (- fan då..nu glömde hon borsta tänderna! )

Från såsighetsmorgon full av Luciafniss till tokstress och en smula mammaångest.

Välkommen till min värld =)

Lucia alltså.

Vi spenderar alltid morgonens första timme framför tevens Luciauppträdande medan munnen mumsar lussebullar & doppar den i varm choklad. En skön start & fin tradition.

Men har tänkt en del på hon Lucian som står där.

Blickstilla i en timme.

Tänk om man skulle bli akut kissnödig mitt i? eller få vinterkräksjukan?

Skulle man skicka in den tjej som kom på andra plats i Lucialotteriet då? om så är fallet, hur många tvåor skulle kämpa för att få i laxermedel i morgonchokladen? står de i kulisserna med hållna tummar, redo att kuta in på förstaplatsen om förstavalet plötsligt kräks lungorna ur sig?

Över lussebullsfikandet satt jag & barnen & klurade på huruvida det står till med det där. Har Lucian vuxenblöja på kanske? eller låter hon det försiktigt strila längs med benen om en olycka sker? Kanske får hon varken äta eller dricka timmar innan tv-framträdandet?

Tänk om man skulle råka nysa mitt i. En grön slemmig snorgunga under näsan som glittrar i ljusskenet. Jobbig sits.

- Hörde att du blev utvald till Sveriges Lucia. Kul, grattis!

- Tack!

- Synd på nysattacken och den gröna lobban över händer & mun...

- Jo...

- Men minnesvärt iallafall. Kul!

- Tack...?

Självklart hände inget utav de ovannämnda sakerna denna morgon. Under duntäckena i soffan såg vi Lucia stå där blickstilla och sjunga (mima?) då & då. Vi doppade lussebullarna svampiga, när Jill Johnsson glittrade ikapp med stearinljusen. Åt pepparkakor när Tomas Von Brömsen läste märkliga historier om Lucia från förr. Och Lucia stod där, orörlig.

Plötsligt blev det tokbråttom. Kläder på (- inte den tröjan!), gympapåse packas (- meh, jag glömde faktiskt göra det igår!), frukten (- har vi inget annat än äpple mamma?!), mössor, jackor, jakt på vantar som ses spårlöst försvunna, ut i bil, glömma gympapåse, in igen, hämta påse, ut till bil, slajda in på skolgård 3 minuter försent och få hejdåpuss med smak av oboy. (- fan då..nu glömde hon borsta tänderna! )

Från såsighetsmorgon full av Luciafniss till tokstress och en smula mammaångest.

Välkommen till min värld =)