Alla inlägg under december 2011

Av Jessika Möller - 13 december 2011 18:32

Jag tog en tripp till ett köpcenter.


Efter ett bankärende tog jag mig tiden att strosa. Se på människor.


Där fanns mamman som med stirrig blick kom halvspringande ut från leksaksaffären. I händerna, ett flertal kassar fyllda till bredden med leksaker. I ena handen hade hon dessutom en lapp. Hon stannade till, grävde fram en penna & strök något på lappen, innan hon fortsatte sitt halvspringande och jag nästintill kände hennes hjärtslag vilja slå sig ut ur bröstet.


Förbi mig passerar en gammal man. Han drar en kundvagn och i handen håller han en rutig filtkeps. Hans småpromenerande känns avslappnat & jag hör att han hummar någon ohörbar melodi för sig själv. Skorna knarrar en smula under hans steg när han styr kundvagnen mot Systembolaget.


Utanför Systembolaget sitter två rödrosiga män i trasiga skor. De samtalar förtroligt om något och den ene mannen kliar sig oavbrutet på ena benet. Så får männen sällskap. En tredje man dyker upp och i händerna bär han två systemkassar. Hans ankomst välkomnas med glada miner & klapp på axeln. Tillsammans går dom alla tre mot utgångarna.


Möter en ung man i väktarens grönfärgade kläder. Han går med händerna vilande i midjan, som om köpcentret var hans & han nu spatserade på ägorna. Kroppshyddan signalerade starkt ett "rör mig ej" när han med näsan i vädret såg sig omkring. Plötsligt spricker han upp i ett leende och stannar till utanför Kicks butik. Därifrån ses en ung parfymdoftande kvinna dyka upp och gå fram till väktaren. Hennes ansikte ses perfekt sminkat och naglarna allt annat än naturliga. När jag ser dom två, får det mig att tänka på fåglar som fjädrar upp sig för sin partner.


Väktaren står med spänd bröstkorg och kvinnan snurrar en test av sitt hår med fingrarna. De ler och småpratar, fullkomligt uppslukade av varandra. Ett förspel mitt i julrushens kommers.


- JA, MEN HERREGUD JAG ÄR PÅVÄG HAR JAG JU SAGT!


Rösten kommer från en kvinna som talar i telefon, dragandes på en barnvagn med ett gråtande barn i & med vagnens underrede fullproppat med matkassar. Stegen är snabba och rösten full av frustration. Halsduken dansar över hennes rygg och ena handen vaggar vagnen samtidigt som hon styr mot utgångarna. När hon passerar mig lämnar hon en svag doft av parfym och svett.


Jag stannar till vid Barista. Ser småbarnsföräldrar & barn med grädde på näsan. Par med julklappskassar på hög. Ensamma män som bläddrar i en UNT och ett ungt par med ögon för varann och hans hand på hennes.


Jag beställer en pannkaka med sylt & grädde. Avnjuter den med blicken utanför fönstret. Där handlas julgran av en man med frusna fingrar. Där väntar några på bussen & någon blossar runt hörnet med rödrosig nästipp. Bilar parkeras och lämnar. Kundvagnar fyllda till bredden med mat & klappar, gnisslar sig fram över snölös asfalt.


Jag äter upp och lämnar köpcentret.


På min väg till bilen ser jag de tre männen som satt utanför Systembolaget. De sitter uppe i dungen en bit bort. På en parkbänk med varsin ölburk i handen. Männen skrattar.


Verkligheten med så många bottnar, tänker jag. Låser upp bilen, startar den och kör bort från köpcentret och hem.


Verkligheten.



ANNONS
Av Jessika Möller - 13 december 2011 10:35

Lucia alltså.


Vi spenderar alltid morgonens första timme framför tevens Luciauppträdande medan munnen mumsar lussebullar & doppar den i varm choklad. En skön start & fin tradition.


Men har tänkt en del på hon Lucian som står där.


Blickstilla i en timme.


Tänk om man skulle bli akut kissnödig mitt i? eller få vinterkräksjukan?


Skulle man skicka in den tjej som kom på andra plats i Lucialotteriet då? om så är fallet, hur många tvåor skulle kämpa för att få i laxermedel i morgonchokladen? står de i kulisserna med hållna tummar, redo att kuta in på förstaplatsen om förstavalet plötsligt kräks lungorna ur sig?


Över lussebullsfikandet satt jag & barnen & klurade på huruvida det står till med det där. Har Lucian vuxenblöja på kanske? eller låter hon det försiktigt strila längs med benen om en olycka sker? Kanske får hon varken äta eller dricka timmar innan tv-framträdandet?


Tänk om man skulle råka nysa mitt i. En grön slemmig snorgunga under näsan som glittrar i ljusskenet. Jobbig sits.


- Hörde att du blev utvald till Sveriges Lucia. Kul, grattis!


- Tack!


- Synd på nysattacken och den gröna lobban över händer & mun...


- Jo...


- Men minnesvärt iallafall. Kul!


- Tack...?


Självklart hände inget utav de ovannämnda sakerna denna morgon. Under duntäckena i soffan såg vi Lucia stå där blickstilla och sjunga (mima?) då & då. Vi doppade lussebullarna svampiga, när Jill Johnsson glittrade ikapp med stearinljusen. Åt pepparkakor när Tomas Von Brömsen läste märkliga historier om Lucia från förr. Och Lucia stod där, orörlig.


Plötsligt blev det tokbråttom. Kläder på (- inte den tröjan!), gympapåse packas (- meh, jag glömde faktiskt göra det igår!), frukten (- har vi inget annat än äpple mamma?!), mössor, jackor, jakt på vantar som ses spårlöst försvunna, ut i bil, glömma gympapåse, in igen, hämta påse, ut till bil, slajda in på skolgård 3 minuter försent och få hejdåpuss med smak av oboy. (- fan då..nu glömde hon borsta tänderna! )


Från såsighetsmorgon full av Luciafniss till tokstress och en smula mammaångest.


Välkommen till min värld =)


 





ANNONS
Av Jessika Möller - 13 december 2011 10:35

Lucia alltså.


Vi spenderar alltid morgonens första timme framför tevens Luciauppträdande medan munnen mumsar lussebullar & doppar den i varm choklad. En skön start & fin tradition.


Men har tänkt en del på hon Lucian som står där.


Blickstilla i en timme.


Tänk om man skulle bli akut kissnödig mitt i? eller få vinterkräksjukan?


Skulle man skicka in den tjej som kom på andra plats i Lucialotteriet då? om så är fallet, hur många tvåor skulle kämpa för att få i laxermedel i morgonchokladen? står de i kulisserna med hållna tummar, redo att kuta in på förstaplatsen om förstavalet plötsligt kräks lungorna ur sig?


Över lussebullsfikandet satt jag & barnen & klurade på huruvida det står till med det där. Har Lucian vuxenblöja på kanske? eller låter hon det försiktigt strila längs med benen om en olycka sker? Kanske får hon varken äta eller dricka timmar innan tv-framträdandet?


Tänk om man skulle råka nysa mitt i. En grön slemmig snorgunga under näsan som glittrar i ljusskenet. Jobbig sits.


- Hörde att du blev utvald till Sveriges Lucia. Kul, grattis!


- Tack!


- Synd på nysattacken och den gröna lobban över händer & mun...


- Jo...


- Men minnesvärt iallafall. Kul!


- Tack...?


Självklart hände inget utav de ovannämnda sakerna denna morgon. Under duntäckena i soffan såg vi Lucia stå där blickstilla och sjunga (mima?) då & då. Vi doppade lussebullarna svampiga, när Jill Johnsson glittrade ikapp med stearinljusen. Åt pepparkakor när Tomas Von Brömsen läste märkliga historier om Lucia från förr. Och Lucia stod där, orörlig.


Plötsligt blev det tokbråttom. Kläder på (- inte den tröjan!), gympapåse packas (- meh, jag glömde faktiskt göra det igår!), frukten (- har vi inget annat än äpple mamma?!), mössor, jackor, jakt på vantar som ses spårlöst försvunna, ut i bil, glömma gympapåse, in igen, hämta påse, ut till bil, slajda in på skolgård 3 minuter försent och få hejdåpuss med smak av oboy. (- fan då..nu glömde hon borsta tänderna! )


Från såsighetsmorgon full av Luciafniss till tokstress och en smula mammaångest.


Välkommen till min värld =)


 





Av Jessika Möller - 12 december 2011 22:57

När vi var små var det krig.


Alltid ivägen, alltid ett tjuvnyp eller "DET VA HON, INTE JAG!"


Jag var mittimellan. Både liten och stor.


Både den som var den jobbiga, men också den som tyckte att hon den där yngsta "SKULLE FAN UT UR MITT RUM!"


Så går tiden.


Man växer upp. Både de stora och tillåmed hon den där minsta pluttan. Man möts som vuxna trots att de stora är de större & den minsta lilla pluttan alltid kommer att vara minsting.


Och relationen ändras.


Mina systrar. Mina älskade underbara systrar.


Jag älskar er så otroligt mycket.


Tack för att ni finns!



Av Jessika Möller - 11 december 2011 23:07

Jag är ingen perfekt morsa.



Jag missar tandläkartider, eller dyker upp i sista minuten med andan i halsen. Jag glömmer läsa veckobrev & att sätta upp dom på anslagstavlan & att fylla i almanackan om vad som händer i veckan. Missar ibland att skicka med frukt, eller lämnar in påskrivna lappar någon dag försent. Jag är inte så mycket för att pyssla och har nog aldrig gjort egen trolldeg när barnen var små. Jag drar mig för att vara klassförälder, då jag känner att det mest är en tävling i vem som gör mest & vems barn som är mest lyckade. "Duktiga". Jag har en benägenhet att curla mina barn. Skjutsar och hämtar. Fixar frukost & väcker. Inte det bästa och något jag försöker jobba med.


Men.


När ens dotter kryper upp i famnen och vi ger & tar av varandras kärlek. När hon uttalar orden "-Älskar dig. Du är världens bästa mamma". När ens långa rangliga Tonåring varje morgon innan han kliver ur bilen vid skolan, önskar mig en bra dag och varje kväll när vi säger godnatt, uttalar orden "älskar dig". När båda barnen vänder sig till mig (eller min man) när de undrar, berättar eller småpratar om något oavsett ämne.


Då vet man att man är på rätt väg. Att man är bra.


Då inser jag hur förbannat oviktigt det är huruvida jag är klassförälder eller glömmer fylla i en lapp till skolan. Det är skitisamma att jag aldrig gjort egen trolldeg eller att vi åt fiskpinnar till middag i Tisdags.


Det viktigaste för mig är att mina barn ALDRIG ska tvivla på min kärlek & att jag finns där. Att dom ALLTID ska kunna plocka upp luren och veta att jag kommer, oavsett vad det gäller, vad klockan är eller vart dom befinner sig. Oavsett hur gamla dom är, så kommer dom alltid att vara mina barn och jag skulle aldrig vända dom ryggen.


Aldrig.

Av Jessika Möller - 7 december 2011 19:42

Okej.


Skrythörna här nu då.


För 8 dagar sedan slutade jag röka. Vaknade på morgonen med förkylningshosta från helvetet och såg mig själv utifrån greppa ciggen & var på väg att tända en, trots att jag knappt hade någon andning kvar.


Blev på riktigt förbannad på mig själv. Vad i helvete håller jag på med? vem är det som bestämmer här? jag eller ciggen?


Det är helt galet när jag tänker på det.


Jag tog mig förbi förlusten av ett barn, fick ut mig själv & 11 personer levande ur ett brinnande hus mitt i smällkalla vintern. Har tatuerat mig 6 gånger trots spruträdsla, har psykiskt överlevt mobbing & våldtäkt.


Ändå har jag tillåtit ett gäng giftpinnar styra mitt liv.


Aldrig mer. Inte en jävla chans.


Jag gjorde slut med dom utan vare sig tårar eller violinmelodier. Inte ens en änglakör i fjärran. Bara jag som vägrade vara slav under något så dumt som cigaretter längre.


Jag kan ju inte påstå att det är en walk in the park hela tiden. Klart som fan att abstinensen kliver över mig. Irritationen ska vi inte tala om. Över fisiga småsaker.


"Meh, vaihelvetesjävla faandå vad burklocket ska sitta hårt. Allvarligt, har nån jävel limmat fast locket eller?!"


"Men kliv UPP NÅNGÅNG DÅ! ska jag behöva väcka 2899 gånger varenda morgon?"


"Måste det vara såhär kallt?! åh, vad jag haatar att frysa! jag blir galen! cocoonar! rymmer! GAH!"


Ja, lite så.


Eller så muttrar jag. Väldigt mycket. Med bekymmersrynkan fastlimmad i pannan konstant. Mutter, mutter och fan och jävlar.


Och tröttheten. Jag kan sova hur mycket som helst.


Fast ändå.


Jag VÄGRAR ge upp. Vet att jag måste ta mig igenom detta för att kroppen jobbar på att läka sig själv just nu. Att hjärnan fattar nada, eftersom den är van att få sig en giftpinne såfort irritationen kommer. Lite dövning och falsk terapi. Helt plötsligt beter jag mig tvärtom. Tillåter irritationen spöka på och vägrar ge med mig när det kommer till förgiftningen.


Så, japp.


Äntligen. Äntligen känns beslutet rätt till 110%.


Jag tar ett djupt andetag, känner dofter på ett helt nytt sätt och sträcker på mig lite extra.


Jag är rökbefriad.


HURRA FÖR MIG!

Av Jessika Möller - 5 december 2011 23:08

Vi hade sett på teve att IKEA serverade Julbord.


Med jullängtan i kombination med oviljan att laga mat, packade vi in ungarna i moshbilen & körde till IKEA.


Väl där möttes vi av ett magert rangligt bord bestående av Julmat som såg ut att ha blivit våldtaget av självaste Jultomten och sedan besudlats av en barnkalasmaffia. Grisiga dukar och torra hudflagor som från början antagligen hade varit laxskivor. Med snoriga IKEAgäster som grisade sina snorfingrar i rödbetssalladens sista spår.


För 199 kronor per person skulle vi få äran att äta detta. 199 spänn gånger fyra personer.


Ja, om man inte hade IKEAfamily kort. Då hamnade prislappen på 99.


För smulade ägghalvor, torra revbensspjäll och ett våldfört träbord med fläckig duk.


Är detta bordet som självaste matTina serverar på julafton?

stackars familj.


Näe, så jävla desperata är vi inte efter julmat.


Så vi råkade istället få soppatorsk på Max istället. Där den blonda kassörskan frågade vad jag ville ha för smak på vaniljglassen (!). Där de tycktes ha fått leta upp en ko på andra sidan stan, slakta den med en slö smörkniv och sedan tillagat den över öppen eld innan vi fick vår mat. Med tanke på väntetiden. Som resulterade i en Friscoburgare för lite och "vi ber så hemskt mycket om ursäkt".


Men det kostade familjen 379 kronor allt som allt.


Då får man ta lite svinn.







Av Jessika Möller - 5 december 2011 09:07

Mobbing.


En energifrätande & själadödande pest som så många genomlider varje dag.


Det involverar ALLA.


Och att se denna film med Jonah.


Hjärtat värker och det svarta hål som fanns när man själv var drabbad darrar i minnet.


Se den här filmen & dela den.


Jonahs mod är värt att belysa.


Kärlek!


Presentation


Denna lilla pusselbit har ord som behöver skrivas. Vill du läsa dom, så välkomnar jag dig. Om inte, önskar jag dig en fin dag.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Blogg Topplista

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ pusselbiten med Blogkeen
Följ pusselbiten med Bloglovin'

Tassavtryck här!

Ping


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se