Jag tog en tripp till ett köpcenter.

Efter ett bankärende tog jag mig tiden att strosa. Se på människor.

Där fanns mamman som med stirrig blick kom halvspringande ut från leksaksaffären. I händerna, ett flertal kassar fyllda till bredden med leksaker. I ena handen hade hon dessutom en lapp. Hon stannade till, grävde fram en penna & strök något på lappen, innan hon fortsatte sitt halvspringande och jag nästintill kände hennes hjärtslag vilja slå sig ut ur bröstet.

Förbi mig passerar en gammal man. Han drar en kundvagn och i handen håller han en rutig filtkeps. Hans småpromenerande känns avslappnat & jag hör att han hummar någon ohörbar melodi för sig själv. Skorna knarrar en smula under hans steg när han styr kundvagnen mot Systembolaget.

Utanför Systembolaget sitter två rödrosiga män i trasiga skor. De samtalar förtroligt om något och den ene mannen kliar sig oavbrutet på ena benet. Så får männen sällskap. En tredje man dyker upp och i händerna bär han två systemkassar. Hans ankomst välkomnas med glada miner & klapp på axeln. Tillsammans går dom alla tre mot utgångarna.

Möter en ung man i väktarens grönfärgade kläder. Han går med händerna vilande i midjan, som om köpcentret var hans & han nu spatserade på ägorna. Kroppshyddan signalerade starkt ett "rör mig ej" när han med näsan i vädret såg sig omkring. Plötsligt spricker han upp i ett leende och stannar till utanför Kicks butik. Därifrån ses en ung parfymdoftande kvinna dyka upp och gå fram till väktaren. Hennes ansikte ses perfekt sminkat och naglarna allt annat än naturliga. När jag ser dom två, får det mig att tänka på fåglar som fjädrar upp sig för sin partner.

Väktaren står med spänd bröstkorg och kvinnan snurrar en test av sitt hår med fingrarna. De ler och småpratar, fullkomligt uppslukade av varandra. Ett förspel mitt i julrushens kommers.

- JA, MEN HERREGUD JAG ÄR PÅVÄG HAR JAG JU SAGT!

Rösten kommer från en kvinna som talar i telefon, dragandes på en barnvagn med ett gråtande barn i & med vagnens underrede fullproppat med matkassar. Stegen är snabba och rösten full av frustration. Halsduken dansar över hennes rygg och ena handen vaggar vagnen samtidigt som hon styr mot utgångarna. När hon passerar mig lämnar hon en svag doft av parfym och svett.

Jag stannar till vid Barista. Ser småbarnsföräldrar & barn med grädde på näsan. Par med julklappskassar på hög. Ensamma män som bläddrar i en UNT och ett ungt par med ögon för varann och hans hand på hennes.

Jag beställer en pannkaka med sylt & grädde. Avnjuter den med blicken utanför fönstret. Där handlas julgran av en man med frusna fingrar. Där väntar några på bussen & någon blossar runt hörnet med rödrosig nästipp. Bilar parkeras och lämnar. Kundvagnar fyllda till bredden med mat & klappar, gnisslar sig fram över snölös asfalt.

Jag äter upp och lämnar köpcentret.

På min väg till bilen ser jag de tre männen som satt utanför Systembolaget. De sitter uppe i dungen en bit bort. På en parkbänk med varsin ölburk i handen. Männen skrattar.

Verkligheten med så många bottnar, tänker jag. Låser upp bilen, startar den och kör bort från köpcentret och hem.

Verkligheten.

Lucia alltså.

Vi spenderar alltid morgonens första timme framför tevens Luciauppträdande medan munnen mumsar lussebullar & doppar den i varm choklad. En skön start & fin tradition.

Men har tänkt en del på hon Lucian som står där.

Blickstilla i en timme.

Tänk om man skulle bli akut kissnödig mitt i? eller få vinterkräksjukan?

Skulle man skicka in den tjej som kom på andra plats i Lucialotteriet då? om så är fallet, hur många tvåor skulle kämpa för att få i laxermedel i morgonchokladen? står de i kulisserna med hållna tummar, redo att kuta in på förstaplatsen om förstavalet plötsligt kräks lungorna ur sig?

Över lussebullsfikandet satt jag & barnen & klurade på huruvida det står till med det där. Har Lucian vuxenblöja på kanske? eller låter hon det försiktigt strila längs med benen om en olycka sker? Kanske får hon varken äta eller dricka timmar innan tv-framträdandet?

Tänk om man skulle råka nysa mitt i. En grön slemmig snorgunga under näsan som glittrar i ljusskenet. Jobbig sits.

- Hörde att du blev utvald till Sveriges Lucia. Kul, grattis!

- Tack!

- Synd på nysattacken och den gröna lobban över händer & mun...

- Jo...

- Men minnesvärt iallafall. Kul!

- Tack...?

Självklart hände inget utav de ovannämnda sakerna denna morgon. Under duntäckena i soffan såg vi Lucia stå där blickstilla och sjunga (mima?) då & då. Vi doppade lussebullarna svampiga, när Jill Johnsson glittrade ikapp med stearinljusen. Åt pepparkakor när Tomas Von Brömsen läste märkliga historier om Lucia från förr. Och Lucia stod där, orörlig.

Plötsligt blev det tokbråttom. Kläder på (- inte den tröjan!), gympapåse packas (- meh, jag glömde faktiskt göra det igår!), frukten (- har vi inget annat än äpple mamma?!), mössor, jackor, jakt på vantar som ses spårlöst försvunna, ut i bil, glömma gympapåse, in igen, hämta påse, ut till bil, slajda in på skolgård 3 minuter försent och få hejdåpuss med smak av oboy. (- fan då..nu glömde hon borsta tänderna! )

Från såsighetsmorgon full av Luciafniss till tokstress och en smula mammaångest.

Välkommen till min värld =)

Lucia alltså.

Vi spenderar alltid morgonens första timme framför tevens Luciauppträdande medan munnen mumsar lussebullar & doppar den i varm choklad. En skön start & fin tradition.

Men har tänkt en del på hon Lucian som står där.

Blickstilla i en timme.

Tänk om man skulle bli akut kissnödig mitt i? eller få vinterkräksjukan?

Skulle man skicka in den tjej som kom på andra plats i Lucialotteriet då? om så är fallet, hur många tvåor skulle kämpa för att få i laxermedel i morgonchokladen? står de i kulisserna med hållna tummar, redo att kuta in på förstaplatsen om förstavalet plötsligt kräks lungorna ur sig?

Över lussebullsfikandet satt jag & barnen & klurade på huruvida det står till med det där. Har Lucian vuxenblöja på kanske? eller låter hon det försiktigt strila längs med benen om en olycka sker? Kanske får hon varken äta eller dricka timmar innan tv-framträdandet?

Tänk om man skulle råka nysa mitt i. En grön slemmig snorgunga under näsan som glittrar i ljusskenet. Jobbig sits.

- Hörde att du blev utvald till Sveriges Lucia. Kul, grattis!

- Tack!

- Synd på nysattacken och den gröna lobban över händer & mun...

- Jo...

- Men minnesvärt iallafall. Kul!

- Tack...?

Självklart hände inget utav de ovannämnda sakerna denna morgon. Under duntäckena i soffan såg vi Lucia stå där blickstilla och sjunga (mima?) då & då. Vi doppade lussebullarna svampiga, när Jill Johnsson glittrade ikapp med stearinljusen. Åt pepparkakor när Tomas Von Brömsen läste märkliga historier om Lucia från förr. Och Lucia stod där, orörlig.

Plötsligt blev det tokbråttom. Kläder på (- inte den tröjan!), gympapåse packas (- meh, jag glömde faktiskt göra det igår!), frukten (- har vi inget annat än äpple mamma?!), mössor, jackor, jakt på vantar som ses spårlöst försvunna, ut i bil, glömma gympapåse, in igen, hämta påse, ut till bil, slajda in på skolgård 3 minuter försent och få hejdåpuss med smak av oboy. (- fan då..nu glömde hon borsta tänderna! )

Från såsighetsmorgon full av Luciafniss till tokstress och en smula mammaångest.

Välkommen till min värld =)