Inlägg publicerade under kategorin Ord

Av Jessika Möller - 16 september 2011 06:36

Har precis vinkat av ett Skägg och en Lillsessa och sitter med stresshjärta.


Försöker hitta tillbaka till andningen.


Som den välplanerade moder jag är (HA!), kom jag självklart på att Lillsessan idag skulle till Fjällnora badplats med skolan. Samma sekund som jag väckte hennes blå.


PANIK!


På med vattenkokare, bre en limpmacka snabbare än kungen hinner stava till får, väcka ett Tonårstroll som MÅSTE ta en dusch på morgonen, trollsonen somnar om, leta lappen från skolan om vad ungarna ska ha med sig, tjata upp Lillsessan som också somnat om, tepåse i kopp, i med kokande vatten, spilla på tummen (AJ!), leta lista igen, hitta lista.


  • Sittunderlag
  • Näverkåsa(?) eller drickmugg
  • Vattenflaska
  • Mellanmål
  • Kläder efter väder

Klockan 17 hoppas vi se er föräldrar komma och grilla med oss.

 

Say what now?


Hur har jag kunnat missa det? och vad i helvete är en näverkåsa?!


Tjata upp en sessa, "- KLÄ PÅ DIG!", tonåringströttma, "-IN I DUSCHEN!", frukostfixa, just fasen..sittunderlag!


Leta skrubb, leta garage, leta förråd, leta skåp, skåp, skåp och där! segervisst vifta med ett gult sittunderlag i handen. Peta ner sittunderlag i väska. Sittunderlag för stort, väska för liten. Svära tyst för sig själv. Ta en annan väska, samma sak. Vika sittunderlagsjävlarns fan i väska två, ögna på listan. Näverkåsa. Läsa ordet 22 gånger och fortfarande inte riktigt begripa vad det står. Läser bredvid: eller drickmugg. Satsa på ett ord jag förstår och letar drickmugg. Inser att porslinsmugg inte menas. Hittar till slut ett grönt plastglas, i med det. Vattenflaska? rotar i min gymväska, hittar & hivar i den. Mellanmål?


Uppför trappan, in i kylskåp. Ropar åt en sessa att "-Nej, klänning är ej att föredra på utedag. Byt, NU!", apelsinklyftor i plastlåda. Dricka? hittar en oöppnad Snapple i kylen. Tvekar. Min favvojuice ju. Äsch, i med snapple. En vaniljbulle & en sockerkaksskiva läggs i påse, i med allt.


- ÄLSKADE SON! IN I DUSCHEN NU!, andas stötvis. Ett skägg kliver upp. Traskar in i dusch. Son ligger kvar.


VA, men nä!


Skägget säger att han duschar först & skjutsar sessan. Kejrå. Flåsar en smula. Hålla på och ändra sådär!


Tjata i en Lillsessa frukost, irra runt, runt. Kolla lista, kläder efter väder. En blick på sessan: tunna tights och t-shirt. Men, åh!


- Strumpbyxor här! mjukisbyxor! tröja & tjocktröja! så. KLÄ PÅ DIG!


Munhuggas lite med Lillsessa om frukost. För mackan är föör tjock och smöret föör mycket. Muttra och kolla listan. Kläder efter väder. I med mössa och fingervantar. Torka diskbänk, dra av smör från mackan, Skägget nyduschad & klar, jag irrar runt runt. Upp med trött tonåring, munhuggas. Tonåring vill duscha ikväll, jag säger nej. Lillsessan trallar, ritar och...RITAR?!


- Frukosten! ät, snälla!


Ser på klockan, får panik, tjata,tjata,tjata. Lillsessan klär på sig, dragkedja på jackan har fastnat, ber jackan att dö ond bråd död, inser det dumma och ber Skägget om dragkedjehjälp innan jag rusar upp och får ÄNTLIGEN in tonåringen i duschen. Ner igen, ser på klockan, andas stötvis och ber Skägget att åka med sessan innan tanten dör i stresshjärta. Pussar hejdå innan dörren stängs och de åker.


PUH!


Och efter varje jävla gång lovar jag mig själv att förbereda allt dagen innan.


Här kan man skratta ett valfritt skratt. Gärna med bitter underton och med ett stänk elakhet.

ANNONS
Av Jessika Möller - 14 september 2011 21:04

Jag sitter en trappa ner.


På övervåningen spelar stereon och jag hör Lillsessan liderligt sjunga om hjärta, smärta och om liv som kan vara svårt. Där hörs fotstegen som berättar att det dansas. Antagligen framför spegeln, med dramatiska utspel av armar. Sånt hon har sett att dom gör på teve.


 - Jag har det bra idaaaag!, sjunger hon och trampet av dansstegen får pälsingen att fly ner till mig. Bäst att rusa.


Däruppe hörs också Tonårstrollet skratta.


Antagligen sitter han som vanligt med hörlurar på, inkopplade i hans laptop och ser på Anime eller något kul på youtube. Skrattet låter innerligt innifrån hans tonårsbubbla. Han har det nog ganska bra idag, han med.


Surret från teven däruppe, berättar att mannen med skägg ser på något program. Antagligen Discovery med överlevare eller tekniska tråkprogram jag aldrig lär mig att gilla.


Har jag någonsin levt utan denna familj?


Blotta tanken känns fel. Som om jag klivit utanför dörren spritt språngande naken i bästa Kejsaren utan kläder-manér. Den där familjen som så tydligt är likt en andra hud för mig. Syret i mina lungor. Kläder som passar.


Som om det alltid var menat att vi skulle vara en familj. Redan långt innan vi ens visste att vi ville bli det.


Rätt mäktigt att tänka så, tänker jag och sörplar på kaffet som numer bjuder på fisljummet blask. Med rynkad näsa häller jag ut det forna gokaffet i slasken, som bildar en ljusbrun pöl.


Vill inte längre sitta en trappa ner, ensam.


Vi hör ju ihop. Tillsammans.



ANNONS
Av Jessika Möller - 14 september 2011 18:06

Å mej ged.


Hur mycket snor kan det egentligen produceras i denna nätta kropp?


Som om jordens alla snorbusar beslutat sig för att partaj i min hjärna. Lägg därtill sexigheten man får av sjuklotillståndet.


Sexy tajm!


Jag läser bloggar där folk som är sjuka lägger in bilder med påståendet att de ser sjuka ut, samtidigt som dom lite läckert poserar i en säng och ser sådär spyfärdigt snygga ut. Amen eller hur att de är sjuka!


På sin höjd att de hittade en snorbuse på toapappret när de snöt sig 1997.


Såhär ser någon som är sjuk på riktigt ut!


Bered er.


  - Vädda lide, mådde ta dässpdäyed födt

 

  - Mmm, säxi tajm med fjårtis looken.

 

Vi snackar ögon som tycks ha krympt och all vätska i läpparna är lika fuktiga som Saharaöknen. Svettas, frysa, svettas, frysa som leder till att doften jag bär påminner lite grann av ensam gammal man i otvättade kläder.


  The frisyr. Lite avante garde, som för tankarna till knullrufs. Fast, ändå inte. För mycket knulla blir det liksom inte när lederna är 817 år gamla, snoken piper och könet blöder. Oj, var jag lite för bokstavlig nu?


Skiter väl jag i. Det är liksom jag som är sjuk här.


  Lunchen.


Jamen vaddå, onyttigt? Är jag otydlig här?


DET. ÄR. JAG. SOM. ÄR. SJUK!


Sen tycker inte jag att man ska spåna in på petitesser. Mat = bra. Förresten så tränade jag faktiskt i Måndags.


  Förstår liksom inte varför maken inte kastar sig över mig, när jag ligger här i sängen och läckrar, eh..läcker. (HA!)


Nåväl.


Jag är sjuk. Fortfarande.


Blä...

Allmänt · Foto · Ord
Av Jessika Möller - 14 september 2011 08:45

- Mjauuuuuuuu....


En nattvandrande pälsing stod utanför dörren och jamade som om han varit utan mat i flera dagar.


Ytterdörren öppnades och förförelsedansen kring mina ben kunde påbörjas.


- Meh...kan du sluta gå precis framför fötterna på mig?


- *kurr, kurr*


  - Seså, mata mig!


  - Åhåhåhå....myyyys..you loooove me!


  - Mmm...maaaat...*kurr kurr* maaat.....


  - Meh, knäppa katt! gå då!

 

- Du älskar mig....


  - Men, det var väl själva!

 

- *kurr, kurr* maaaaaaaat......


  - Du kan dra nu...*tugg, tugg*



B&W   - Me is king. Is my castle. You love me.



Allmänt · Familj · Foto · Ord
Av Jessika Möller - 13 september 2011 23:55

Frustrationen ikväll.


Jag, med snörvlande snok, värkande leder, feber och självklart mensen likt strössel på glassen.


Dottern, inställd på vägra sova stadiet.


Det var kvällsfika och lite film. Men kvällsfikat var slut innan filmen och tydligen var hon gruvligt utsvulten. Mer kvällsfika.


Sen skulle det bara läsas lite bok, bara spelas lite DS, bara säga en sak till brorsan och bara gå på toa fyra gånger.


Efter fjärde toabesöket sade jag ifrån. På skarpen.


Lusten, orken och tålamodet hade runnit ut med det 746:e snorlasset jag snöt ut.


När jag stod i badrummet och vek dagens fjärde maskin tvätt, ropades det på mamma. Jag besvarade med "tyst och sov!", måttligt road av hur mycket egentiden nu krympt.


Så låste jag toadörren. Stod i badrummet och vek tvätt för att få en gnutta egentid, även om den tiden innebar strumpsortering. (sicken egolyx!) sorterade strumporna låångsamt i hopp om att sessan snart skulle somna.


Efter en stund hördes en svag knackning.


Suckande ropade jag "MEN VAD ÄRE NU DÅ?!"


Inget svar.


Strumporna hivades argt ner i trådkorgen och trött klampade fötterna mot toadörren. Beredd att utbrista ett "MEN DET VAR VÄL SJÄLVA F...",

möttes jag istället av en rödgråten och skakande liten 10-åring.


- Jag är rädd, mamma...jag hörde något nerifrån...tänk om det är tjuvar mamma? tänk om...det brinner?"


Då föll hjärtat i bitar. Min älskade lilla tjej. Hade hon legat där i sängen och ropat på mig, medan jag bemött detta med låst toadörr och arga ord? hur kunde jag?


Ner på knä föll jag. Lät hennes lilla kropp bli omfamnad, medans min axel blöttes ner av hennes tårar.


Jag hörde mig själv säga "inte behöver du vara rädd. Det kommer inte att komma några tjuvar..det kommer inte att brinna..."


- Hur vet du det?


Så insåg jag. Hur fasen kan jag lova henne att det inte kommer att hända något. Hon som redan är så smärtsamt medveten om att det visst kan ske.


Så jag tog hennes hand. Vi tog den knarriga trappan ner i hallen. Öppnade ytterdörren och tittade ute. Öppnade dörren till förrådet, till garaget, toaletten och skrubben under trappan. Tillsammans dubbelkollade vi garaget så att ingen tjuv gömde sig. Så att ingen eld eller rök låg och pyrde. Sedan gick vi tillbaka upp. Jag bäddade ner henne i sängen, lade mig bredvid med armarna om henne och bara fanns där.


Till slut somnade hon tryggt.


 


Älskade unge.

Om jag kunde skulle jag ta bort det jobbiga du har varit med om. Om jag kunde, skulle jag lova att det aldrig händer något jobbigt & smärtsamt igen. Om jag kunde, skulle jag göra branden ogjord.


Men det kan jag inte.


Frustrationen ikväll, så jävla stor.

Allmänt · Familj · Foto · Ord
Av Jessika Möller - 13 september 2011 09:53

Jag läser om barnporrhärvan i Falun och nackhåret reser sig på mig.


Alla dessa oskyldiga barn med spring i ben och lek i blick, behandlade som avskrapad lera under skon.


Den 43-åriga mannen hade 1181 bilder och 40 filmer i sin bostad, men denna man anser själv att brottet inte ska anses som grovt. I härvan finns även ett 20-tal kvinnor som uppmuntrat mannen via chat.


Hur jag än vrider och vänder på det, kan jag inte förstå. Hur är en människa funtad som ser barn på ett sexuellt sätt? som utnyttjar deras oskyldighet och trasar sönder något så fantastiskt?


Jag är en människa som hellre väljer kärlek än våld. Som hellre vänder andra kinden till, än slåss tillbaka. Som talar om att våld föder våld och att kärlek är svaret.


Men när jag läser om barn vars hela värld raseras på grund utav sjuka vuxna, så vaknar punkaren i mig. Den vill snöra på sig kängorna och sparka tills sista blodsdroppen. Den vill låta dessa vuxna lida långsamt tills sista andetaget.


Det gör mig förbannad.


Förbannad över att det finns såpass sjuka människor och förbannad för att dessa sjuka människor får mig att vilja åsamka dom jordens alla smärtor.

Fan ta er!


Idag ställs denna man & dessa kvinnor inför Falu tingsrätt. Straffet borde vara likställt med alla dom års olycka dom har åsamkat alla dessa barn. Minst.


Men istället för att låta hatet skölja över dessa sjuka människor, väljer jag att rikta kärlek och hopp till alla de barn som utsatts och utsätts än idag. Ni är inte ensamma!


<3


 

(fotograf: Wallerstedt)

 

Läs mer om barnpornografimålet i:

SvD,Aftonbladet,Expressen




 

Av Jessika Möller - 12 september 2011 16:20

Om gårdagen var en dag då vi mentalt snubblade med uppskrapade knän, är idag dagen då vi borstar bort gruset och fortsätter gå.


Jag tog beslutet att hålla min dotter hemma.


Efter att hon sovit ut och ätit en bra frukost, har vi suttit med matteboken och jobbat oss igenom sida efter sida. Efter fyra sidor blev det en high five och en strutglasspaus.


Målet innan kvällen är sju sidor. Då är hon ifatt de barn som är "bäst i klassen".


Men vi har inte bara jobbat. Vi har pratat också. En hel del. Om vad man ska göra när man sitter där i skolan och det känns som om man vore den sämsta eleven i hela klassen. När man bara vill ge upp, för att allt känns så obeskrivligt hopplöst. När man inte är lika bra, eller helst bättre. Och varför man faktiskt inte måste vara det. Vi har pratat om vad som är viktigt. Vad som gör henne lycklig.


Vi tar oss igenom detta, som vi har gjort med allt annat. Tillsammans. 


För det är inte snubblandet i sig som är viktigt.


Det är vad man gör efter att ha snubblat, som är det viktiga.



Av Jessika Möller - 12 september 2011 00:55


Lillsessan sover och hennes blonda hår bildar en gloria på huvudkudden.


Hennes blå ögon ses slutna och om någon skulle komma in i rummet nu, skulle den aldrig kunna gissa sig till att dom somnade rödgråtna.


Tårarna och orden från hennes mun tidigare, har frätt sönder mitt hjärta totalt.


Jag hade aldrig kunnat ana att hennes prestationsångest vad gäller skolarbetet, var så stor och det gör mig så ledsen och arg att denna lilla tioåring redan bär på detta.


Vid tio års ålder vill min dotter inte åka till skolan för att hon inte jobbar lika snabbt som sina skolkamrater. Ur hennes fantastiska lilla mun kommer ord som säger att hon är värdelös och inte klarar någonting. Orden skär likt vassa pilar i mitt mammahjärta. Tränger sig in och trasar allt det vackra jag alltid trott att hon sett hos sig själv. Som jag tyckt att jag hade fått henne att se.


Och jag håller om hennes gråtande kropp. Förklarar att man inte måste vara bäst. Att man duger ändå och att det räcker att vara Lillsessan.


Men orden vill inte leta sig in och landa hos henne. Hulkande ber hon mig att få vara hemma och jobba ifatt. Att om hon bara kommer ifatt, blir minst lika bra, fast helst bättre, DÅ! - Då mamma, kommer det att bli bra igen.


Kommer det?


Jag vill inte se mina barn ha högsta betyg i allting. Jag behöver inte barn som tjänar mest pengar och arbetar med högavlönade jobb. Som lyckas i allting. För allt det är totalt oviktigt om dom inte är lyckliga.


Vad spelar det för roll med mvg i betygspappret om det sker på bekostnad av sig själv? om det innebär att man går med trasig själ och konstant känner sig oduglig vid minsta motgång?


Varför kan det inte få vara tillräckligt att göra sitt bästa och ändå känna att man är bra?


Jag kryper ner i sängen och lägger armarna om henne. Låter näsan leta sig in i hennes gloria av hår, med doft av kamomill. Känner henne flytta sig närmare mig och mitt hjärta pulserar av kärlek så stark att det nästan tycks brista.


- Om du bara såg dig själv genom mina ögon, så skulle du förstå hur bra du är, viskar jag tyst ut i natten och känner tårarna bränna mig trött.


En mamma och en dotter sover med armarna om varann. Om någon skulle komma in i rummet nu, skulle den aldrig ana att deras blå ögon somnat rödgråtna.









Presentation


Denna lilla pusselbit har ord som behöver skrivas. Vill du läsa dom, så välkomnar jag dig. Om inte, önskar jag dig en fin dag.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Blogg Topplista

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ pusselbiten med Blogkeen
Följ pusselbiten med Bloglovin'

Tassavtryck här!

Ping


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se