Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Jessika Möller - 7 december 2011 19:42

Okej.


Skrythörna här nu då.


För 8 dagar sedan slutade jag röka. Vaknade på morgonen med förkylningshosta från helvetet och såg mig själv utifrån greppa ciggen & var på väg att tända en, trots att jag knappt hade någon andning kvar.


Blev på riktigt förbannad på mig själv. Vad i helvete håller jag på med? vem är det som bestämmer här? jag eller ciggen?


Det är helt galet när jag tänker på det.


Jag tog mig förbi förlusten av ett barn, fick ut mig själv & 11 personer levande ur ett brinnande hus mitt i smällkalla vintern. Har tatuerat mig 6 gånger trots spruträdsla, har psykiskt överlevt mobbing & våldtäkt.


Ändå har jag tillåtit ett gäng giftpinnar styra mitt liv.


Aldrig mer. Inte en jävla chans.


Jag gjorde slut med dom utan vare sig tårar eller violinmelodier. Inte ens en änglakör i fjärran. Bara jag som vägrade vara slav under något så dumt som cigaretter längre.


Jag kan ju inte påstå att det är en walk in the park hela tiden. Klart som fan att abstinensen kliver över mig. Irritationen ska vi inte tala om. Över fisiga småsaker.


"Meh, vaihelvetesjävla faandå vad burklocket ska sitta hårt. Allvarligt, har nån jävel limmat fast locket eller?!"


"Men kliv UPP NÅNGÅNG DÅ! ska jag behöva väcka 2899 gånger varenda morgon?"


"Måste det vara såhär kallt?! åh, vad jag haatar att frysa! jag blir galen! cocoonar! rymmer! GAH!"


Ja, lite så.


Eller så muttrar jag. Väldigt mycket. Med bekymmersrynkan fastlimmad i pannan konstant. Mutter, mutter och fan och jävlar.


Och tröttheten. Jag kan sova hur mycket som helst.


Fast ändå.


Jag VÄGRAR ge upp. Vet att jag måste ta mig igenom detta för att kroppen jobbar på att läka sig själv just nu. Att hjärnan fattar nada, eftersom den är van att få sig en giftpinne såfort irritationen kommer. Lite dövning och falsk terapi. Helt plötsligt beter jag mig tvärtom. Tillåter irritationen spöka på och vägrar ge med mig när det kommer till förgiftningen.


Så, japp.


Äntligen. Äntligen känns beslutet rätt till 110%.


Jag tar ett djupt andetag, känner dofter på ett helt nytt sätt och sträcker på mig lite extra.


Jag är rökbefriad.


HURRA FÖR MIG!

ANNONS
Av Jessika Möller - 5 december 2011 23:08

Vi hade sett på teve att IKEA serverade Julbord.


Med jullängtan i kombination med oviljan att laga mat, packade vi in ungarna i moshbilen & körde till IKEA.


Väl där möttes vi av ett magert rangligt bord bestående av Julmat som såg ut att ha blivit våldtaget av självaste Jultomten och sedan besudlats av en barnkalasmaffia. Grisiga dukar och torra hudflagor som från början antagligen hade varit laxskivor. Med snoriga IKEAgäster som grisade sina snorfingrar i rödbetssalladens sista spår.


För 199 kronor per person skulle vi få äran att äta detta. 199 spänn gånger fyra personer.


Ja, om man inte hade IKEAfamily kort. Då hamnade prislappen på 99.


För smulade ägghalvor, torra revbensspjäll och ett våldfört träbord med fläckig duk.


Är detta bordet som självaste matTina serverar på julafton?

stackars familj.


Näe, så jävla desperata är vi inte efter julmat.


Så vi råkade istället få soppatorsk på Max istället. Där den blonda kassörskan frågade vad jag ville ha för smak på vaniljglassen (!). Där de tycktes ha fått leta upp en ko på andra sidan stan, slakta den med en slö smörkniv och sedan tillagat den över öppen eld innan vi fick vår mat. Med tanke på väntetiden. Som resulterade i en Friscoburgare för lite och "vi ber så hemskt mycket om ursäkt".


Men det kostade familjen 379 kronor allt som allt.


Då får man ta lite svinn.







ANNONS
Av Jessika Möller - 5 december 2011 09:07

Mobbing.


En energifrätande & själadödande pest som så många genomlider varje dag.


Det involverar ALLA.


Och att se denna film med Jonah.


Hjärtat värker och det svarta hål som fanns när man själv var drabbad darrar i minnet.


Se den här filmen & dela den.


Jonahs mod är värt att belysa.


Kärlek!


Av Jessika Möller - 4 december 2011 22:22

Det är du som förlorar på ointresset.
Som endast ringer, när det är något du tror förväntas av dig.


Det fanns en tid då jag bar på så mycket ilska & besvikelse över detta.
Då sömnen blev lidande av grubblandet.

Då jag letade orsaker och fel hos mig själv.


Men så en dag insåg jag.


Jag slösade fel energi på fel saker.
Lät dålig energi äta upp mig innifrån
& ta med allt positivt skimmer framför mig.

Insåg att förloraren i detta spel är du.


Så jag släppte dig.


Mentalt klippte jag det band som ändå aldrig funnits.
Valde att se dig som en del, men utan det känslomässiga band
det är "tänkt" att vi ska ha.

(som alla andra har)


Vi pratar väder & vind, jag svarar på de rutinmässigt & intresselösa
frågor du ställer. Ger dig alltid chansen att veta mer, ställa fler frågor.

Men de kommer aldrig...


Det är okej för mig nu.


Jag hoppas innerligt att du är lycklig.

Jag hoppas innerligt att du gör saker som får din själ att dansa och hjärtat att pulsera.


Att du lever fullt ut & lyssnar på magkänslan.

(borde inte magkänslan vara annorlunda? varför är den aldrig annorlunda)


Om inte, kan jag bara beklaga. Då har du förlorat allt.


För livet är NU och alldeles för skört för att låta chanser och tillfällen passera. Allt kan ändras inom loppet av ett andetag och då bör man ställa sig frågan vad som är viktigt i livet.


Och du...



Jag kommer alltid att älska dig.



Av Jessika Möller - 29 november 2011 09:07

Ja alltså.


Önskar att jag kunde säga att anledningen till min frånvaro från bloggen är något utav följande:

  • Tog en sista-minuten-resa till tropikerna med tjejgänget. Helcrazy och äventyrligt!
  • Mekade isär en BMW och sen plockade ihop den igen, just for the heck of it!
  • Vann en miljon och köpte mig en egen Söderhavsö, där maken nu är hövding och vi säljer kokosnötsolja till bleka turister.
  • Jag vaknade upp en morgon & blev turnémanager åt Mötley Crue.

Men nä.


Jag har legat däckad i förkylning och hosta. Liksom inte så mycket mer spännande än så. Det mest äventyrliga jag kastat in mig i är att jag en dag plockade i mig 2 Sinova på en & samma gång. Wohoo, adventure!


Men nu är det operation sparka förkylning åt helvete.


Så.


Jag återkommer.

Av Jessika Möller - 20 november 2011 23:44

Påminnelserna finns där.


 


Hela tiden.


Samtidigt rullar livet på.


Utvecklingssamtal och mensmage. Matinköp och kattklappar. Lövräfsande och älskog. Julmarknad och en telefon som larmar 05:30. Allt i ett svep.


Don´t get me wrong.


Jag älskar mitt liv. Älskar att leva det. Älskar min fina familj. Vännerna. Nemas problemas. Tvärtom. Guld!


Det är därför frustrationen blir så stor, när en doft eller ett annalkande datum kan få mig att kippa efter andan.


Jag står i en butik & något tjuter. Genast vaknar paniken i kroppen & pulsen vill slå hjärtat ur bröstet på mig. Detta medan jag bockar av veckans matinköp och log för två sekunder sen, när tankarna på de varma kramarna ett Skägg bjöd på. Högt och lågt.


Jag skjutsar ungarna till skolan. I bilen skrattar vi över något & plastmuggen med morgonkaffet smakar ljuvligt. Vi passerar ett hus där man eldar något & rökdoften når mina näsgångar. I tanken förs jag tillbaka till paniken i ett rökfyllt hus & bilderna radas upp, ett efter ett. Skrattet fastnar i halsen och jag sväljer kaffet i stora klunkar, medan bilen rullar vidare. Likt livet.


Så jag fokuserar på det lilla. Här och nu. Släpper iväg tankarna och vägrar låta dom ta fäste, äta upp mig.


Här och nu. Njuter av kramen från en nyduschad lillsessa, som efter tusen "ska bara" äntligen gått & lagt sig. Greppar räfsan och känner träets struktur under mina händer. Följer lövens ansamling och ljudet som ger med sig när räfsa kammar gräsmattan fri. Känner fingrar i en kattpäls och gensvaret i form utav njutningsfullt kurrande. Planerar veckans mat. Kliver upp när klockan ringer. Smakar morgonkaffet. Älskar & tar emot kärlek.


Lever.








Allmänt · Familj · Foto · Ord
Av Jessika Möller - 12 november 2011 12:32

En tidig morgon petade vi ner badkläder i resväskorna & satte oss på ett plan som skulle ta oss till Teneriffa och Playa de las Americas. 14 dagars semester kunde ta sin början.


 

Vi bodde på Sunwing Resort & Spa Fanabé, ett familjehotell. Ett fint hotell, men o maj gaad...ljudvolymen. O maj gaad. Hur många Svennebanan kan man få in på ett och samma ställe? vi kan återkomma till familjehotell i ett senare blogginlägg.


Vädret var fantastiskt, rödvinet smakade mer och att totalt avslappnat få hänga med familjen, ljuvligt.


Här följer ett gäng bilder från vår tid. After all, inget är så talande som en bild.


 

Playa de la amore!


 

Finaste sonen och maken passade på att fylla år i ett soligt land. Min stora fina 16-åring!


 

Vi beställde tårta på morgonen och jag & Lillsessan skrålade så att hotellets alla Svennebananer fick snedbena. Tårtat smakade bajs, men det är väl tanken som räknas i guess.


 

19 år ihop med denna man och jag älskar honom bara mer och mer för varje år. Det mina vänner, är rätt ballt.


 

Hangin´with the men of my life, at the boardwalk!


Det var försäljare med klockor, solglasögon och träskulpturer överallt. Satt man på restaurang klev dom omkring bland borden. Jag menar, hur många träskulpturer kan man köpa egentligen? en trägiraff till revbensspjällen liksom. Låg man på playan iförd bikini med näsan mot solen, ställde de sig ivägen & tryckte upp en träelefant i fejset. Eller en bunt saronger. Eller ville massera. O,well. Dom ska väl överleva dom med.


 


Så man sippade lite extra på vinet. Eller paraplydrinken. Eller den iskalla ölen. För att ignorera känslan att vara konstant påhoppad. Så blev man lite yr och drack litervis med mer vatten. Doppade sig i svalt havsvatten och blev rosafärgad på snoken.


 

Njöt av solnedgångar som var magiska, med handen i han med Skägg.


Så lessnade vi på bubblan som detta turistparadis innebar. Med pommes till varenda mål mat. Med försäljare och stirrande svennebananer och vattenaerobics på ett skränigt hotell.


Vi hyrde bil och körde till Puerto de la Cruz. Klev in på ett hotell och bokade ett rum för natten och tog oss till Loro Parque, en gigantisk djurpark. Såg vita tigrar, delfiner, hajar och pingviner. Lyssnade på skräniga papegojor och drack litervis med vatten.


 

Jag hittade Nemo!


     


 

Promenerade längs vatten och in i stan bland gränder. Stannade på konditori och åt gigantiska bakverk med ett överflöd av socker. Satt på en pub och träffade en Hasse med en skatteskuld på 18-19 miljoner. Som aldrig tänker återvända till Sverige. Störtskön gubbe!


Vi vaknade i hotellrummet på femte våningen, med utsikt över havet som gav maken darriga knän och med jordens mest obekväma sängar. Njöt av ett morgonkaffe utan vattenaerobics eller skräniga bananer. Sparkade upp två trötta barn och tog oss ner till en frukostbuffé belamrad av pensionärer bland ostskivor och smaklös bacon. Drack kaffe som fick tungan att krulla sig, innan vi checkade ut och tog oss tillbaka till Fanabé.


 


Njöt av sovmornar och mer sol. Åt revbensspjäll på Harleys, en amerikanskinfluerad restaurang liknande Hard Rock. Träffade nya bekantskaper och kräktes över Lollo & Bernie. Såg lillsessan uppträda och drack mer spanskt vin.


 

Började känna oss ganska klara med semestervistelse lagom till hemresan.


Lite solbrunare och mycket utvilade flög vi hem till ett höstligt Sverige.


 


Dränktes av kärlek av pälsingen som saknat oss och nu är vi hemma igen på riktigt igen.


Till klockradio, skolskjuts och matlagning. Till tvätthögar, diskberg och föräldralappar. Till Justin Bieberdans från Lillsessan och tv-spelsnrderi från Tonårstrollet. Till vardagen. Rutinerna.


Borta bra, men hemma bäst.



Allmänt · Familj · Foto · Ord
Av Jessika Möller - 13 oktober 2011 09:10

Jag vaknar.


Fumlar, snubblar, famlar i mörkret.


Dränerad.


Varenda cell i min kropp skriker efter mer sömn. Ändå låter jag kaffetarmen höras & följer trägolvens iskalla fasad till kaffebryggaren. Låter morgonrutinerna rulla på.


På golvets lilaklädda matta ligger han. Njutningsfull & avslappnad. Lockar till fingrar i päls, besvarar med kurr.


Energidepå ett.


   

Skivar apelsin, kokar gröt & ägg, smörar mackor, tjatar upp med mammamun, diskar upp, ställer undan smör, tjatar, ruskar & tjatar igen. På de trötta två som testar morgonmammans darrande tålamod. Skalar ägg och byter från pyjamas till kläder. Sockrar gröten & tar på strumpor. Ser på klockan och ryter med morgontruten att DET VA VÄL FAN DÅ! KLIV UPP! två påklädda hasbarn gäspar över frukostmacka & apelsinskivor. Tröttmamman gnuggar sina påsbeklädda sömnögon och slevar in gröt som blaskar mjölk på bordsskivan.


Tio minuter senare rullar en kylig bil hemifrån. Möter morgonsolens filt över ängarna, medan ett Tonårstroll och en sessa dividerar om vems tur det är att chefa över bilstereon. Tröttmamman med händerna på ratten, tar över. Slår på radio. Höjer volymen. Slurpar kaffe i en plastmugg med text Bacardi på.


Dräneringen ses öppen. Tömmer mammadepåerna på energi. Gör henne blind för morgonljuset. Lägger fokus på irritationen över bondens val av morgontrafik, som skapar ett radband av morgontrötta chaufförer.


Hinner inte hälsa dottern en fin dag, då hon lagt fokus på kompisen på andra sidan skolgården. Hon med nya snygga skolväskan. Ett halvt hejdå och mamman ser en dotterrygg med dansande hår rusa bort mot skolan.


Radioskvalet, det fel valet byts mot en cdskiva. Kingcrows melodier leder morgonbilen över kringelikrokvägarna. Mot skola nummer två. Mammamunnen gäspar, Tonårstrollet snarkar.


Stannar utanför gymnasieskolans port. Lägger handen på en sovande axel, tillhörande tonåringens kropp. Han sträcker sin långa kropp, med händerna mot innertaket på bilen. Rufsfrisyren täcks med favoritkepsen. Mamman ser på honom och inser.


Att han är energidepå två.


 

Mammamunnen ler. Tar sig tid att låta honom vakna, bläddra fram den rätta låten på mobilen, kolla schemat, berätta när han slutar & vilka ämnen som gäller idag. Mammahanden ses vila på hans axel när hon önskar honom en fin dag. Ser på honom när han lämnar bilen & låter tonårsfötterna ta honom in på skolan.


Rullar vidare. Passerar 30-skyltar och lövbeklädda diken. Möter vit bil, gul bil, blå bil. Ser busshållplatsen, stannar. Låter ena handen greppa plastmuggen och ser solen. Andas med magen.


Energidepå tre.


 

Försöker stänga energidepåerna. Så att den inte flyr. Dräneras. Samtidigt ramlar måstesaker in på att-göra listan. Fylls på. Den mentala stoppskylten sätts upp.


Bara vara.


Energidepå fyra.


 

Loading...

Allmänt · Familj · Foto · Ord

Presentation


Denna lilla pusselbit har ord som behöver skrivas. Vill du läsa dom, så välkomnar jag dig. Om inte, önskar jag dig en fin dag.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Blogg Topplista

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ pusselbiten med Blogkeen
Följ pusselbiten med Bloglovin'

Tassavtryck här!

Ping


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se