Det här är sången till mig själv.

Till min egosyster, mitt jag.

Så lång vilsenhet utan fokus, där törnarna tilläts rasera mina kläder.

Till barnet från förr:

det blir bra.

Till tjejen från förr:

Det är inte ditt fel.

Till kvinnan idag:

DU är bra.

Ur askan med stödet som vingar. Likt Fenix, reser jag mig. Omfamnar mitt jag, förlåter mitt då för att lätta på stegen för det som komma skall. Pausar och känner in. Nuet.

Det här är sången till mig själv.

Tack.

Tack för att du fortsatte och inte gav upp.

Tack för att du är du.

För att du är tillräcklig.

Jag älskar mig.