Alla inlägg under oktober 2011

Av Jessika Möller - 3 oktober 2011 16:08

Det är ju bara att äta lite mer.


Om jag skulle få en krona varje gång den kommentaren droppades i mitt knä, skulle jag vara rik nu.


Att vara smal och att må dåligt över det, verkar inte vara något särskilt många tar på allvar. Då tas det istället förgivet att man har matstörningar, äter för lite, eller helt enkelt gör en höna av en fjäder. I den ena tidningen efter den andra kan man läsa hur man går ner i vikt via dieter, träningar och bantningar. Inte på ett enda ställe lyckas man hitta hjälpen för dom som försöker med det motsatta, att gå upp.


Jag älskar mat. Både att tillaga den och att äta.


Avundsjukt har jag sett kvinnor med former. Med höfter och riktiga lår. Längtansfullt har jag hållit i snygga korsetter och pennkjolar. Sett kvinnor som ser ut som kvinnor.


Och så jävla gärna velat se ut som dom.


Själv letar jag byxor på barnavdelningen, för att oftast sitter de bättre på mig när det kommer till längd och storlek.


Blir jag sjuk, så rasar jag i vikt. Då faller de hekton jag kämpat mig upp till och uppförsbacken blir ännu högre.


Därför har jag börjat träna. För att endast mat inte hjälper längre. Maten behöver kombineras med träningen.


Idag träffade jag min PT och vi gick igenom en del övningar fokuserade på framförallt mage & rygg, som jag behöver jobba mest med att stärka upp. Jag fick ställa mig på en våg som mätte av fettmassan i och på min kropp, förutom vikten.


Det var inte så kul att se resultatet.


Jag är snart 38 år och vägde idag 43,8 kg. Fettet på kroppen ligger på ynka 15%. En kvinna i min ålder ska ligga på 21-33%. Fettprocenten runt organen låg dock bra och det visar åtminstone på att jag äter bra saker.


Men jag vägrar ge upp.


Jag ska fortsätta träningen, lägga till mer olivolja i maten, äta mer nötter & avocado och hålla tummarna för att nästa träff med min PT i Januari ska mig lite roligare besked. Att musklerna jag bygger ska ge mig bra kilon jag kan använda och att jag kanske, kanske lyckats höja min fettmassa med ett par procent.


Älsklingen med Skägg säger åt mig att inte fokusera så hårt på vikten & att gå upp. Att jag istället ska lägga fokus på träningen och att må bra. Han har nog rätt i det. Men samtidigt så är ju mitt problem likvärdigt med alla dom som kämpar för att gå ner. Fast åt andra hållet.


Vad vill jag få fram med denna texten då, tänker ni?


Jag vill visa att det faktiskt finns dom som kämpar stenhårt för att gå upp i vikt. Som inte uppskattar pikar, gliringar och axelryckningen. Som om att vara underviktig inte alls kan vara jobbig.


Det kan den.


Så nu håller jag en tumme för att träning & fortsatt kosthållning ska ge resultat där nångång efter nyår.


Håll en för mig, please?


 



Av Jessika Möller - 3 oktober 2011 07:14

Du vaknar upp.


Klockan visar 05:30. Has, has hasarfötter över trägolv i en lägenhet så varm att nattens sömn inneburit vakna, av med pyjamas, somna. Vakna, av med täcke, somna. Vakna, på med täcke, somna. Vakna, av med täcke, försöka sova och klockradiopling. Jamen, se godmorgon då.


Hasfötter över trägolv och ner en trappa till kaffebryggare och datahimmel.


El no more. Totalt jävla mörker.


Hämta stearinljus. Hämta ficklampa och hasa in i garage. Proppskåp berättar att jordfelsbrytaren slagit ifrån. Proppskåp ute. Mörker ute. Mörkrädd tant, vägrar utomhusmörker.


Mörkrädd tant sveper morgonrock om kroppen, dricker gårdagens fisljumma kaffe i skenet av tända ljus med en mobil i handen som just då har 20% batteri kvar. I väntan på att gryningsljuset skall återkomma.


Fiskaffet smakar blä. Telefonen säger nä och mörkret väntar in i det sista på att försvinna.


Tanten drar på sig skor. Hasar ut i höstmorgonsdiset, förbi bilar, knaster under sko och fram till proppskåp. Ingen propp behöver bytas. Tant står i regndroppet klockan 06:20, iförd röd fleecemorgonrock och svär för sig själv.


Tillbakahasar in. Av med skor. Bär upp kaffebryggare för att kunna brygga kaffe. Smått panikartat, väcka mannen med Skägg. För att elen liksom inte finns en trappa ner. Där datorn finns. Och intörnät. Paniken i det. Hallå, intörnät ju!


Trött make hasar sig upp. Långsamt. Frun biter sig i läppen till tonerna av kaffebubblande bryggare.


Make hasar sig en trappa ner. In i garaget. Ut från garage och ut genom dörren där morgonljuset letar sig fram.


Plötsligt händer det.


Ljuset tillbaka, HALLELUJAH!


En husbil kopplad till garagebyggnadens vägg. Kontakt ur och jordfelsbrytaren sitter där den ska. Mannen med skägg lär frun i huset att fukt kan göra så. Slå ifrån.


Frun hummar till svar, medan hon krampaktigt slår på sin laptop. Intörnätet åter tillbaka och hon kan andas igen. Den stötvisa andhämtningen, byts mot Fäjsboken och morgonkaffe. Morgonrutinen tillbaka.


Du hälsar äntligen Måndagen välkommen.

Av Jessika Möller - 2 oktober 2011 15:46

Frustrerat bryter du osämjan mellan dina barn för tusende gången i ordningen.


Less tjatar du om att de ska sänka volymen på teven, ifrågasätter dotterns val att spela Justin Bieber på högsta volym för tusende gången eller biter dig frustrerat i läppen om att nån jävla gång få ha lite lugn och ro hemma.


Eller också ser du på detta klipp och inser värdet i allt ljud.



Your choice.


Av Jessika Möller - 2 oktober 2011 13:07

Gårdagkvällen.


Uppsalas hårdrocksklubb KROM. Vänner i överflöd. Vin som smakade mums. Musik som får själen att jubla. En ganska bra sammanfattning, om ni frågar mig.


Pressade ner plattfötterna i ett par highheels och smetade färgpalett på ögonlocken. Typ såhär.


  Skor & väst, Shock. Top,Novaqueen och byxorna ett par donerade som Lillsessan inte vuxit i än. 



Stod längst fram när Detained lirade. De stod som förband till Corroded som headlineade denna afton.


Så jäkla stolt att kunna säga - Det är min svägerska som sjunger där! känner henne! min själasyster som tar tonerna!


  Min vackra själasyster. Vacker innifrån & ut. Med en röst som sparkar stjärt på de flesta.

 

  Ni är så jävla bra. Ni kan gå hur långt som helst. Men det vet ni redan. All lycka!

 

  Hjärtat med skägg har vikarierat bakom trummorna. Ikväll lämnades trumpinnarna över till bandets nye trumgud, Thomas Olsson. All lycka!

 

Har du inte hört Detained, ber jag dig att klicka här. Skruva upp volymen och njut!


Kvällens bästa måste nog ändå vara timmarna inne på damtoaletten med brudarna. Att få kärlek över bloggen jag skriver, gjorde verkligen min kväll. Att få höra att orden jag plitar ner är läsvärda. Att någon gillar det jag skriver. Tack!


När sen stället stängde & folket drog vidare till Bullit och efterfester, valde jag och mannen med Skägg att hellre åka hem. Ett val jag är mycket tacksam över idag. Bytet från höga klackar till raggsockor & pyjamasbyxa var en himmel och ett paradis för denna tant.


Idag såg jag i spegeln att gårdagens partypingla bytts ut mot en påsögd tant i knullfrisyr och pyjamas. Med lite pannknack och en gång som för tankarna till en stjärtpåsatt kärring med snea höfter.


Ett tecken på en mycket lyckad kväll!




Allmänt · Foto · Musik · Ord
Av Jessika Möller - 2 oktober 2011 12:02

Jag sitter en bit ifrån.


Ser henne kasta med håret. Ta steg, steg, hopp och sjunga till musiken som spelas upp på Youtube. Totalt inne i sin egna värld.


   


Hjärtat knyter sig.


Det var ju liksom igår hon tultade runt i blöja och stoppade allt i munnen. Det var igår som jag, mamman låg på alla svaren. Då mitt ord var lag. Sanningen.


- Na na na, Judas...mhm, Judas..., steg, steg, hopp, hopp. Handklapp, snurr.


Plötsligt blev hon tio år. Med en brinnande vilja och ögonrullning, när mamman ger svaren som är fel. Förlängd skarvsladd kallad navelsträng. Hon förlänger medan jag mentalt, krampaktigt tycker att det räcker med sladd nu. Hinner liksom inte med här.


Håret fixas och släpps ut. Låtbyte, nya steg. Som livet.


   

Som förälder är det bara att hålla i skarvsladden och hoppas att den inte lossnar från vägguttaget i förtid. Att man får chansen att andas med magen en smula, innan hon flyttar hemifrån. Blir vuxen.


För i skallen känner jag mig inte som en blivande 38-åring. Snarare som kanske 25. Men det sade pang någonstans vid amningen. Jag blinkade till och sitter och ser en dotter på 10 som tar danssteg framför en dator.


Vad händer om jag blinkar igen?


Samtidigt spelar det ingen roll hur gammal hon blir. Jag kommer föralltid att fascineras av hennes tio tår och mjuka fotvalv. Oavsett om hon är 1 år, 10 eller 38.


Så jag håller ett krampaktigt grepp om det. Likt en livlina fokuserar jag blicken på fötterna. Då får hon växa och trotsa hur mycket hon vill.


 

Och jag andas med magen.





Allmänt · Familj · Foto · Ord
Av Jessika Möller - 1 oktober 2011 10:32

Mellan 15 och 20 kvinnor insjuknar varje dag i bröstcancer.


Totalt ställs 50 000 cancerdiagnoser varje år i Sverige. Av dessa är drygt 7000 bröstcancerdiagnoser. Omkring en fjärdedel av all cancer hos kvinnor är bröstcancer, därmed kvinnans vanligaste cancersjukdom. (Fakta: Cancerfonden)


Den 15 Oktober anordnar Scandinavian Cougars BOOB Market på Vaksala Torg i Uppsala, till förmån för Bröstcancerfonden. Det blir en heldag med information, insamling och torghandel. Tillsammans gör vi skillnad!


Den 14:e Oktober kommer det att stå en lastbil parkerad på Vaksala Torg mellan klockan 17-18. Då har du en stor möjlighet att komma dit och lämna saker du vill bli av med som sedan kan säljas den 15:e till förmån för bröstcancern. Leta i förråd och skåp. Ta chansen att göra något bra!


Läs mer om BOOB Market här.


Är du kvinna och vill veta mer om Scandinavian Cougar, kan du läsa mer här.


Låt oss göra något gemensamt och bra!




Presentation


Denna lilla pusselbit har ord som behöver skrivas. Vill du läsa dom, så välkomnar jag dig. Om inte, önskar jag dig en fin dag.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Blogg Topplista

RSS

Besöksstatistik

Tassavtryck här!

Ping


Skapa flashcards