Alla inlägg den 10 oktober 2011

Av Jessika Möller - 10 oktober 2011 22:32

Ett våffelhjärn, våffelsmet, en stereo och jordens vackraste dotter.


  - Äre klart nu? nu? nu? nu? men, nurå?

 

Till tonerna av höftviftslockande tugummipopp, var det dottern som var kung, eh..drottning över våffelhjärnet. Träning i tålamod kan man kalla det också.


  - Får jag börja äta nu? nu? nu? nu? men nurå?!

 

Vi stekte amerikanska våfflor som var så fluffiga att om de varit en bäddmadrass hade självaste kungen legat blåblodigt. Tackålov var inte våfflorna tillräckligt stora och kungen gjorde något annat blåblodigt i Hufvudstaden, typ stavade.


  

På finaste gratistidningen stektes dom, våfflorna. Våffelhjärnet gigantum 2000, var hjärnet som gjorde grovjobbet. En hel våffla i taget. Liksom, wow på det.

 

Efter 5:e eller 6:e våfflan började dottern lessna och övergick till att stå för underhållningen, genom dans, klapp och sång.


  Mums!

 

När disken skulle tas om hand om, drabbades min dotter av plötslig ben & armvärk. Hon var genast tvungen att inta soffan där hon proklamerade att hon väldigt gärna hade hjälpt till men:


- Jag blev supertrött av dans och våffelsmet, mamma. Jag måste vila lite om jag ska orka äta.


När glassen plockades fram och disken stod diskad, kom hon rusande igen.


- Var inte du väldigt trött?


- Jo, förut ja. Men nu har jag ju vilat och mår bra igen.


Ja, såklart. Att jag inte tänkte på det.


Våfflorna smakade mums och jag tackade dottern för hjälpen.


- Det är väl jag som ska tacka för hjälpen? jag gjorde ju nästan allt!


Min dotter. Den finkänsligt blygsamma i familjen.

Allmänt · Familj · Foto · Ord
Av Jessika Möller - 10 oktober 2011 19:40

Plingelingepling!


Vaknade till larmet och dagen-efter dofterna som låg likt en dimma i vårt hotellrum. Utsläppta på bete, utav en mycket frikostig och snarkande make. Slog av larmet och låg & funderade på hur och när mannen med Skägg kom indråsande, då jag själv varken hört eller märkt någonting på hela natten.


Plötsligt vaknade kaffetarmen till liv och inom loppet av två sekunder var jag halvvägs ut från vårt hotellrum. I dörröppningen dividerade jag snabbt med mig själv över om jag skulle klä på mig först eller ej, men kaffetarmen krävde uppmärksamheten och det fick bli pyjamasklätt och rufsfrisyr vid frukostbordet.


Det var jag och ett par gäspande hotellgäster vid frukosten. Att kalla frukosten dignande är väl att ta i, men det fanns åtminstone yoghurt, flingor, frukt, bröd, pålägg, juice och KAFFE. Eller, mja...brunt kaffedoftande vatten snarare. Falsk marknadsföring kallar jag det.


Pausade frukostintaget och brunvattensörplandet, med att gå och väcka ett gäng dagen-efter gubbar så att även dom skulle få chansen att äta något. Då passade jag även på att klä på mig och kasta en blick i spegeln. Ojdå. Nämen hejsan påsöga!


Efter utfodring och Resorbintag där dagen-efter-feelingen var som starkast, slappade vi ett tag på självmordshotell...eh, Hotell Jörgensen. Jag och maken drack 5-6 koppar brunt kaffevatten, vilket är 2-3 koppar riktigt kaffe enligt vår standard.


Vi stod utanför hotellet i solen för en förmiddagscigg när en pundare kom förbi. Han stannade till vid oss och även om han på grund utav sitt missbruk svamlade en jäkla massa, armarna for till höger & vänster och benen gick i trappor, så var han rolig och jäkligt trevlig. Han berättade att han gillade metal, att han en gång haft tuppkam som jag, att han kom från USA eller Kanada och att det runt hörnet fanns ett ställe som var öppet dygnet runt.

Vi bjöd snubben på en cigg och såg honom sen gå i trappor längs gatan i sina vinterstövlar, sina smutsiga jeans och sin gröna huvjacka. Alla människor han mötte längs vägen vägrade ge honom ens en blick. Sånt gör ont i hjärtat att se. Att en människa slutar ses som en människa, pågrund utav att den personen är i ett missbruk.


Efter ett par timmars slappande tog vi oss ner på stan och till Ströget. Vi kollade in folk och gränder, käkade lite burgare på Burger King och strosade sedan ner till Irish River.


    Lyckan total när stället serverade rödvin!

 

  Mannen med magiska gitarrfingrar läppjar på finöl.

 

  Trumguden med latinoblod gillade också läppjandet på finöl. Arriiba, tjoade han och läppjade.

 

  Gentlemannen med keyboardfingrar ville läppja dubbelt och se så glad han blev när han fick göra det. Han ville nog tjoa Arriiba, men likt den gentlemannen han är fingrade han försiktigt på drinkpinnen och fnittrade vackert. Fast på ett mycket hårdroxigt sätt, såklart.

 

  Älsklingen med skägg ville inte alls läppja på någonting. Utom möjligtvis varmt kaffe. Ja, tills dess att han tog en whiskey. Då fnittrade han och keyboardisten ikapp. Lite tufft sådär.

 

På stället saknades bandets basist med flickvän. De turistade likt två turturduvor på museum och drack varm choklad på mysställen. Inte så himlans lätt att få det hårdroxigt, men gulligt iaf.


Vi mötte upp turturduvorna och promenerade i samlad trupp till the Rock, för helgens första festivaldag av Denmark Rock Festival. Med mig hade jag köpt en flaska rött vin, att ställa i backstage baren. Gulligaste personalen tog hand om den & serverade mig var gång jag gick dit. Hur många svenska barer kan man göra så på?!


  Golvet framför scenen inne på the Rock.

 

Vi var ganska tidiga och passade på att kramas med Lars från Manticora (som anordnade Festivalen) och hans ursöta fru Frederike. Nedanför backstageområdet höll banden på att soundchecka och det var ett evigt spring med instrument till höger & vänster.


  trum,trum,trum och plink,plink,plink i en evighet för att få till det perfekta soundet. Själv stod jag på backstagebalkongen och läppjade på rödvinen. Lite tufft, sådär.

 

 Så blev det kväller och banden började spela. Efter att ha druckit, eh..läppjat lite, eh..en del vin kom jag på att lite foton på band kan vara bra.


Sagt och gjort.


Urban Primate

 

            Helt okej band, som rent tekniskt var rätt hyffsade. Publikantalet var inte så stort och låtarna var väl, sådär.

 

 

Persefone

 

          Lite bättre band teknikmässigt med lite roligare liveframträdande. Helt okej+ får jag väl säga här. Erkänner att jag faktiskt fotdiggade och huvudskakade lite mellan varven.

 

Så tog tanten paus för vindrickande och häng i backstagebar. Vimlade skulle man väl kunna kalla det, även om det mest blev "tjoho, party!". Eller, det där lät ju jäkligt tufft och hårdrock. Tjoho, party lät det absolut inte. Mer åt growl, yeah, fuck och blod. Typ. Slänger in en trippel sexor för att förstärka hårdrockskänslan ytterligare.


Divided Multitude

        Riktigt duktiga musiker och jag tyckte de var ganska bra faktiskt. Något jag tyckte var lite kul, var det faktum att sångaren konstant ställde sig med ryggen mot publik och gjorde dramatiska arm och kropprörelser med kroppen mot trummisen.

 

Typ såhär:

 

Så här:

 

Och såhär:

  Jag räknade inte alla gånger detta dramatiska utspel utfördes. Slutade räkna och se på dom efter 10:e, 11:e gången. Synd på ett bra band, när fokus läggs på fel sak kan jag tycka.

 

Efter ett par (tre? fyra?) glas vin till och makens jägersiffra stigit i ordningen, kände både han och jag att vi var klara med the Rocks för denna kväll. Vi hade varit igång från hotellet sen 11:30 och började känna oss ganska möra och smått vingelfotade.


Tyvärr innebär detta att vi missade Manticoras gig (och foton från detta), men en säng och nattkäk lockade för mycket för att kunna motstås.


Efter resorb, huvudvärkstablett och avsminkning var det fantastiskt skönt att somna bredvid mannen i mitt liv.


Slut på dag två i Köpenhamn.





Allmänt · Foto · Musik · Ord
Av Jessika Möller - 10 oktober 2011 13:24

O, mej ged.


Meningen beskriver ganska väl Måndagskänslan efter en helg i Köpenhamn.


Torsdagen då.


Efter tokstäd, stressdusch och sista minuten-packning, packade vi taxin full med väskor & instrument och drog till Arlanda. Där mötte vi upp en trummis & en keyboardist innan specialbagaget skulle checkas in. I samlad trupp tog vi oss igenom pipmaskiner och vidare till närmaste väntarhak inför flygavgång. Helgens första glas vin intogs och jag slappnade av. Denmark here we come!


  Bilden ej tagen på flygplatsen, men glaset vin såg ungefär ut på detta sätt.

 

Ett par timmar senare slängde vi av oss väskor & instrument på Hotel Jörgensen där vi skulle bo. Detta hotell visade sig vara samma hotell där en självmordsbombare sprängt sig själv av misstag inne i badrummet för ett år sen ungefär. Man kan säga att hans planerade uppdrag gick sådär och jag hoppas verkligen städpersonalen fick OB-tillägg för städandet av det badrummet. Det närmaste sprängningar vi kom denna helg på hotellet var väl risken för trasiga toaletter från dagen-efter trasiga hårdrockare. Huruvida detta skedde, förtäller inte historien.


Nåväl.


Vi lämnade hotellet och promenerade ner på stan och stället the Rock, där helgens Denmark Rock Festival skulle gå av stapeln.


   

Lugnt och försiktigt påbörjades Torsdagskvällen med småsnack och kramkalas mellan make och folk på the Rock. I barerna serverades inte rödvin. Smått putt tog jag in ett glas cola istället, då jag vägrar dricka någonting annat.


Plötsligt såg herrarna i makens band att Jägermeistershots kostade 10 DKKr. Att det drickat som gällde var Jägerbombs.


  Bandmedlemmar pre Jäger.

 

  THE Jäger.

 

    Män efter Jägerhimlen. O, mej ged...

 

Männen var tjo-på-sig-glada, medan jag drack cola och sprang på toaletten. Efter ett gäng timmar av att i nyktert tillstånd se glada män med antingen en Jägerbomb, eller en Jägershot i näven lessnade jag på inpyrda rökrum och skrålande högtalare. Ville hellre byta om till pyjamas på självmordshotellet..eh, Hotel Jörgensen. Att jag dessutom varit vaken sen 05:30, kan ju ha haft något med saken att göra.


Sagt och gjort.


Eftersom skitiga hårdrockare egentligen är fantastiska genlemän med mysfarbrorsgener, fick jag sällskap hem av keyboardisten som också längtade till ett hotellrum.


 

Vi småpratspromenerade oss förbi partyfolket som feströkte utanför restauranger och utehak.


Stannade till på 7-eleven och köpte torr fisljummen pepperonipizza, choklad och iskall cola.


Sade godnatt till en keyboardist och spenderade den sista torsdagstimmen, iklädd pyjamas och bläddrandes mellan hotelltevens ointressanta tv-inslag.


Köpenhamn dag ett avklarad.



Allmänt · Foto · Ord

Presentation


Denna lilla pusselbit har ord som behöver skrivas. Vill du läsa dom, så välkomnar jag dig. Om inte, önskar jag dig en fin dag.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Blogg Topplista

RSS

Besöksstatistik

Tassavtryck här!

Ping


Skapa flashcards