I min skalle är det ett konstant babbel kring allt jag möter. Jag är en typisk filosof som gillar att registrera saker och ting runtomkring mig och genast händer en hel del i huvudet. Som om det satt en hel bunt av mini-jag och hade världens diskussioner innanför pannbenet.

Ponera tillexempel att jag åker tåg.

- Fasen det var lite obekväm stol att sitta i detta.

- Men skönt ändå att komma iväg. Nu är det bara jag, iväg på resa.

- Jaha, ska han sitta mittemot mig nu? måste jag ju flytta på fötterna. Fan vad obekvämt det blev nu då.

- Ögonkontakt? jaha, är det tänkt att man ska säga något nu? Som vaddå? nä, kanske bara låter knäppt att ba, "jaha, då är man på väg"..no shit liksom. Vi sitter på ett tåg.

- Vart gjorde jag av tågbiljetten nu då? inte där..alltså säg inte att jag..ah, där.. skönt..jobbigt om man hade blivit avkastad ju. Ringa hem och "ah, hej...jo, såhärva..kan du hämta mig.."

- Ah, där kom konduktören. Gud vad glad han var nu då? han kanske precis har pratat med sin tjej. Eller kille kanske? nä...inte tror jag..fast, man vet ju inte..

- Bra där. Att jag mötte hans leende.

- Nu ska jag se lite världsvan ut. Fasen vad många det var som hade datorer med sig. De jobbar säkert. Skriver hemliga dokument å grejer. Tänk om nån skulle sitta och porrsurfa på tåget? näe..han lär ju inte göra det. Världvan var det..nä, boken "dyngkåt och hur helig som helst" funkar inte. Skriva lite kanske? se lite författarmässig ut? lite sådär "äh, jag åker tåg och skriver. Det är så den här bästsäljaren kom till"

- Undrar när dom öppnar bistron? sippa på ett glas vin kanske? näe...tänk om jag blir illamående då. Men en bit choklad? gud, så gott.

- Åh, jävlar vad snygga stövlar hon hade. De är bergis high fääätjön inköpta på en weekendtripp i NY. Varför tog jag tennisdojjorna för? "mm, hej det är jag som är lantisen på tåget".

- Äh, vad larvig jag är. Slappna av, människa!

- Fan, behöver fisa. Det får bli en smygis. En tyst en. Och sen, snabbt ner med skinkorna och kväva. Så doften inte släpps ut.

- Trött blev jag. Kanske man skulle luta sig tillbaka? slumra en stund. Bara jag inte dregglar..eller snarkar!

- Ja, snyggt. Vakna med torkat dreggel och sminket nersmetat lik Alice Cooper. Jättevärldsvant och bra.

- Undrar vad de gör hemma nu...

- Äh, de klarar sig. Jag är på resa här.

- Usch, den där fisen smet upp litegrann ändå. Hoppas ingen annan känner det...

Ja, lite så skulle det kunna se ut i mitt huvud.

Gud, så frisk jag känner mig efter att ha delat detta med er.

Verkligen.

 

Lars Möller

20 september 2011 21:19

Fan också! Här har jag gått omkring och trott att jag var den i familjen (3 generationer inräknade) som var bäst på att formulera mig. Både på kanslisvenska och med en humoristisk touch på saker och ting. Lite klurig och rolig. Täcka in alla roligheter i ett trovärdigt sammanhang. Att alla andra är mer eller mindre analfabeter i familjen. Alltså: Att jag var överlägsen alla andra. Så läste jag för en stund sedan - för första gången - Jessicas blogg. Fan också! Jag får ägna mig åt något annat nu än att skriva. Fan också!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej dagboken. Måndagen ljusnades och vi lastade en dotter och övernattningskläder i bilen. Sonen fick stanna hemma och vattna katten. "mot äventyyr" tjoade vi samstämmigt i kör när bilen rullade ut på vägen. I Norrtälje spatserade vi på bästa turistm...

Efter ett biobesök tog vi tillfället att besöka stadsparken i Uppsala. Nova älskade varje sekund av det. Men som hon sade: - mamma, lova att vi inte åker hit för ofta! Jag vill ha såhär kul jämt. ...

Det här är sången till mig själv.   Till min egosyster, mitt jag. Så lång vilsenhet utan fokus, där törnarna tilläts rasera mina kläder.   Till barnet från förr: det blir bra.   Till tjejen från förr: Det är inte ditt fel.   Til...

Man kliver upp. Tar två steg från sängen & är i vardagsrummet, som bär spår av gårdagens filmvisning med familjen, lillsessans pyssel och Tonårstrollets häng framför dator. På bord: muggar & glas. På golv framför teven: Nintendo 64 & dess spel.   ...

Så kom 2012.   Vi skålade ut 2011 bredvid ruinerna av vårt tidigare hem. Med leende läppar och skratt.   Läppar bedövade av vinet, känslorna utanför kroppen & ända in i själen. Familj & vänner i kylan som fick näsorna att lysa rödaktigt. Kräf...