Alla inlägg den 2 september 2011

Av Jessika Möller - 2 september 2011 06:14

Jag sitter vid datorn. Timmen är sen. Mörkret har sedan länge legat och alla sover. Utanför fönstret den vintriga kylan. Jag ser på klockan och inser att jag borde krypa ner i sängen hos familjen. Ett toabesök först bara.


Påväg in till badrummet hör jag ett konstigt tjut. Min första tanke blir att ungdomarna hittat på något jävulskap och jag beslutar mig för att gå ner och skälla.


Öppnar lägenhetsdörren, tar mig ut i hallen, går mot trapporna och börjar ta mig ner. Märkligt, vart kommer all rök ifrån?


Stegen nerför trapporna visar mig mer rök. Svart kvävande rök som väller ut från källardörren och ut i hallen. Det tar en sekund och jag inser var tjutandet kommer ifrån. Brandlarmet i källaren!


En halv sekund senare rusar mina strumpbeklädda fötter genom matsalen, passerar matsalens stora spegel och sliter upp lägenhetsdörren in till min svärfar.


- Det brinner! herregud, vakna! Det brinner!


Han kommer springande, med schäfern jagandes efter. Han ser det jag ser. Röken som väller. Paniken i bröstet växer. Jag skriker att jag ringer 112. Att jag måste upp och säga till de andra.


Greppar räcket och rusar upp för trapporna. Upp till hall utanför ungdomarnas rum. Skriker "-Det brinner! vi måste ut!!". På baksidan färgas natten av flammorna. Röken stiger. Börjar följa efter mig uppåt trapporna.


Det blir panik. De skriker, ropar. Jag stänger branddörren ovanför trappan. Ropar åt dom att de får ta sig ut via sina rum. Att de inte får ta vägen nerför trappan. Att branddörren måste vara stängd. Någon utav dom konstaterar att flyktvägen på baksidan ej kan tas. Flammorna slickar husets baksida. Paniken växer.


Herregud, min familj!


Jag sliter upp vår lägenhetsdörr. Kastar mig in i Tonårstrollets rum och skriker att han ska vakna. Att det brinner att vi måste ut. NU! Ut ur rummet. Röken letar sig in i lägenheten. Målar sikten svårsedd.


Fötterna springer upp på vinden, där två hjärtan sover. Tänder lampan. Skriker att det brinner. Greppar en dotter i t-shirt och shorts. Sätter henne på höften och hon är tung. Kärleken med Skägg kastar på sig kläderna som tagits av på golvet framför sängen. Han rusar efter mig ner i lägenheten. Jag ringer 112. Jag förklarar vad som händer. De frågar efter adress. Vad som hänt. Samtidigt rusar hjärtat med Skägg mot balkongen. Får panik när han ser balkongräcket slickas av flammorna. Jag blir frustrerad av frågorna. Skicka bara en jävla brandbil någon. Vi dör här!


- Vi ska inte ut där! vi ska ut den här vägen!, skriker jag medan röken letar sig in i näsborrar, hår och skymmer sikten. Dottern på höften säger ingenting. Tyst följer hon paniken och borrar in ansiktet i min morgonrock. Jag pratar fortfarande med 112, när jag drar av böckerna från bordet framför brandfönstret. Öppnar och släpper in vinternatten.


- Här! vi ska ut här!! kom nu!


Tonåringen följer mina steg ut på brandstegen. Vart är älsklingen med skägg? 112 skickar brandbilar. Jag hivar ner telefonen i fickan. Säger åt Tonåringen min i morgonrock och långkalsonger att gå före mig ner för stegen. Skriker och svär på Skägget att komma nu, för fan! Ser honom följa efter mig och vi tar stegen ner. Runt, runt tar den oss. Ut i vinterkylan och larmet från källaren genljuder skog, natt och våra öron. Jag tar med barnen, ut på den vintriga snön. Mina strumpor hasar över snön, passerar carporten och vänster upp framför huset.


- Kerstin! vi måste få ut Kerstin!, hör jag ungdomarna skrika när jag närmar hennes lägenhetsdörr. Jag springer, ömsomt hakar mig fram till dom. Hör hur de sparkar sönder rutan på ytterdörren till mannen med Skäggs älskade mormor.De lyckas låsa upp dörren via den trasiga rutan. Det smäller, pyser och larmar från någonstans i huset. 


Lämnar över dottern till en utav ungdomarna, ropar att de ska ta sig bort till poolen. Räkna in varandra. De rusar. Möts av mannen med Skägg som räknar in. 


Jag tar mig in. Möter en chockad liten Kerstin med händerna på rullatorn, som undrar vad som händer. Jag försöker svälja paniken och förklarar att det brinner. Att det är bråttom. Att vi måste ut allihop. NU! Hon har en tunn pyjamas och blir rädd. Säger att hon fryser. Jag sliter upp en garderobsdörr, greppar något som liknar en tröja. Sliter tag i en tunn jacka, drar den över hennes axlar. Mina darrande fingrar hjälper henne på med skorna. Vi tar oss försiktigt ut i nattkylan. Hasar oss fram över snön med pysande, smällande, larmande bakom oss. Vägen till poolen känns oerhört lång med småstegen, men vill inte jaga upp henne, lilla Kerstin.


Väl framme vid poolen står vi. Jag dubbelkollar att alla är med. Ser mannen med Skägg hämta bilen, ifall att carporten tar eld också. Jag blir förbannad. Skriker att vi ska stå här, vid poolen när brandbilen kommer. Han skyndar. Hämtar bilen.


Min svärmor dyker upp. Har hämtat bilen och tar in lilla Kerstin och Lillsessan in dit. Säger att hon tar med sig dom nerför backen och hem till henne. Så att de slipper frysa. Lillsessan har fått låna något varmt över hennes nedkylda armar. Det smärtar i bröstet att lämna ifrån mig Lillsessan. Som om hon skulle försvinna. Ser Tonårstrollet följa med in i bilen. Mitt samlade jag inser att de behöver komma inomhus och jag låter de sitta kvar i bilen.


- Kom! vi går in i studion och väntar, ropar mannen med Skägg!


Jag blir arg igen. Säger att vi ska vänta precis här!


- Jessica..det är minst 16 minusgrader ute och ingen har skor eller kläder på sig. Ni kommer frysa ihjäl om ni väntar härute!


Ja, okejdå. I samlad trupp tar vi oss in i studion. Panik i rösterna hos ungdomarna. Vad i helvete hände?? mumlande röster, någon gråter. Är det jag? ingen aning.


Utanför hörs tjutandet från brandlarmet. Det har etsat sig in i min skalle och jag börjar skaka. Fryser okontrollerat och känner stanken av brandrök i näsa, i kläder, i rummet, överallt.


Dörren till studion öppnas. In kommer människor som säger sig vara ambulansmän. Frågar hur alla mår. Jag kan inte sluta skaka. Får en filt över benen och får frågan vad som hände. Med skakande bokstäver berättar jag. För ambulansmannen. Eller polisen. Eller brandmannen. Jag vet inte längre. Jag vet ingenting. Vad fan hände? drömmer jag nu? är detta på riktigt?


De tar upp våra namn & personnummer. Hör någonstans i fjärran att mannen med Skägg pratar med nån brandman. Hör någonstans i fjärran ungdomarna prata. Hör mina tänder skallra och kan inte sluta skaka. Vad hände...?


Vi blir lotsade ut ur studion. Älsklingen med Skägg leder mig ut i vintern och in i bilen. Mina ögon ser lågorna ta över huset. Vårt hem. Jag tittar ner i golvet. Vill inte se. Larmet tjuter fortfarande och jag känner att bilen rör sig nerför backen, mot svärmors hus.


Bilen stannar. Jag leds ut ur den. Möter natten och kylan igen. Leds över marken och känner att benen viker sig. Som om dom tappat förmågan att gå. Jag gråter panikgråt och hör en altandörr öppnas. Hör svärmors röst: - Där är hon!


Orden får mig att kliva in i mörkret. Att bli liten. Att falla ihop. Och jag faller. In i hennes famn och upp i hennes knä faller jag. Jag gråter. Släpper ut all rädsla och all panik. Allt annat tycks stanna upp. Famnen känns trygg och jag vill vakna nu. Vakna från mardrömmen. Vill inte att det är på riktigt. Några gråter, andra trampar. Men de hörs svagt. Jag bara gråter. Jag fryser. I armarna. I tryggheten hos henne.


Vi lever. Fy fan, vi lever. Alla kom ut. Vi lever!


Presentation


Denna lilla pusselbit har ord som behöver skrivas. Vill du läsa dom, så välkomnar jag dig. Om inte, önskar jag dig en fin dag.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7
8
9
10
11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22
23
24
25
26 27 28 29 30
<<< September 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Blogg Topplista

RSS

Besöksstatistik

Tassavtryck här!

Ping


Skapa flashcards