Alla inlägg den 1 september 2011

Av Jessika Möller - 1 september 2011 21:18

Sucken.


Den där, ni vet.


Den som dyker upp efter en dag som känns sjumila lång. Dränerad på livskraft nästintill.


Här, efter storstäd. Letade mig in i varje vinkel och vrå. Dammtorkade ställen där solen aldrig skiner. Sedan säga farväl till mannen med Skägg som åkt iväg för att leka rockstjärna en smula. Ratta en bil in till stan och hämta ett Tonårstroll som mumlar till svar. Meddela om att jag inte dyker upp på det där dopet i helgen. Ångesten i det. Hem, rulla tacoköttbullar och vispa specialmos. Göra sig till och ändå få äta själv, då Tonårstrollet kastat i sig och återgått till dator. Vika bort ett berg tvätt och diska upp efter maten. Ratta bil för att hämta en Lillsessa på poolparty. Stanna en timme extra för att Lillsessa vägrar och sedan bli utskälld för att kvällsfikemyset utgått pågrund utav kompislek. Hem och tjata sig blå, möta argtramp från liten tröttfis som inte alls är trött utan bara mamman som inte fattar nånting. Samskramas igen i en tvätthög som istället för berg förvandlats till gupp. Pussa godnatt på lilltjejen med lektrassligt hår, tjata ett Tonårstroll till att göra kvällsfika. Kliva utanför dörren på snabbpromenad. Gråta en skvätt och känna sig själtrasig och höstbluesig. Ta ett kort och andas med magen. Le igen.


 

Det är DEN sucken jag talar om.

Allmänt · Familj · Foto · Ord
Av Jessika Möller - 1 september 2011 14:12

Det är inte lätt alla gånger.


Planen var liksom klar. Lasta in en bil med packning och en Lillsessa. Ratta bilen till Ljusdal för dop. En hel helg bestående av att pussa systerbarnens småkottar, krama systrar och en mamma. Låta Lillsessan springa av sig energi med alla kusinerna och äta tårta och umgås, umgås!


Så härligt på alla sätt.


Ändå sitter jag här, dagen innan avfärd och varje nerv inom mig vill stanna hemma. Den beryktade höstdeppan har sitt grepp om mig. Varenda nerv inom mig vill allt annat än att umgås, trots att det handlar om jordens finaste familj och de sötaste bebisarna och trots att det "var ju så länge sen sist". Och jag saknar dom. Älskar dom alla innerligt. Har ingenting emot att umgås med någon. Vill bara inte umgås nu. Kanske sen, men inte nu.


Jag vill inte ratta bilen och lyssna på Justin Bieber 346 gånger. Jag har ingen lust att packa väskor med sängkläder och tjocktröjor och gummistövlar om det blir regn och nattlinnen och tandborste och, och, och! Jag har ingen lust att tanka bilen för hutlösa pengar så jag kan köra tur & retur. Vill inte gå emot min inre röst.


 Jag vill vara hemma. Skrota runt med barnen. Mysa under filt och skriva på mina texter. Ta ett glas vin och fira in helgen. Baka en äppelpaj om andan faller på. Ta en promenad och fotografera. Jag vill på sin höjd ägna mig åt ungarna, eller få vara ifred. Bara vara.


Själen känner sig lite trasig och vill inte, trots att hjärtat älskar så det gör ont.


Gör det mig till en hemsk person?


Är jag en hemsk människa som lyssnar på mig själv? trots att jag redan sagt ja, till att komma? trots att det handlar om familjen i det vackra Ljusdal?


Jag hoppas verkligen inte det.


Efter branden i December har jag blivit allergisk mot måsten och borden. Fokus på magkänslan och vad JAG vill. Tänk, att något så bra kan få en att vackla och känna ångest. Dåligt samvete. "Jag lovade ju att komma!"


Men någonstans måste jag ändå inse. Det är liksom jag som går med magkänslan. Om inte jag kan lyssna till den, hur ska jag då kunna lära mina barn att följa sin magkänsla?


Så. Med risk att blixten slår ner och att jag ses som den svikande familjemedlemmen, stannar jag hemma i helgen.


"Det finns bara 2 måsten här i livet. Att dö och att betala skatt"









Av Jessika Möller - 1 september 2011 13:15

Så var det dags.


Fighten mot smutsen. Plocket in absurdum. Jag mot dammråttemaffian.


På knä över en toastol med toaborsten i handen skrubbade jag. Spray, spray och skrubb, skrubb.


I fjärran hörs Lillsessan och blockflöjten. "Fluuu, fluuu", i något som nästan låter som en melodi. Men det gör inget. För man måste ju öva om man ska bli bra på något. Kul för lilltjejen att hon börjat med nåt instrument. Aj, den tonen var inte så skön...skrubb, skrubb och spola. Sprut, sprut på toaring.


"fluiii, fluiii", från vardagsrummet. Det där lät nästan som gubben Noak. Så duktig hon är. Tork, tork.


- Mamma, lyssna nu! "fluuu, fluuuiiiiii, fluuuuu". Hörde du vilken låt det va?


Aj, den där högsta tonen letade sig visst in i örongångens gömda hörn.


- Åh, vilken låt? tja.....(tänk, tänk), var det gubben Noak kanske?


- Aa, det var det. Börjar faktiskt bli riktigt bra på det här!


- Mmm.....(kanske behöver övas liite till, men för fan inte här!)


Handfatet sprayas, tork, tork. Spegeln putsas.


"FLUUUUU, FLUIIIII, FLUU"


Andas. Hon är duktig lilltjejen. JÄTTEDUKTIG.


"FLUUUUU, FLUUUUU, FLIIIIII"


Men det var väl fan vad fläcken på spegeln sitter. Gnugg, gnugg. Flås, flås.


"FLUUUUUUUU, FLUUUUUUU"


Tvätthögen nästa. Kalsongvik, strumpfix och tröjor. Kan inte den där förbannade låten ta slut nångång?!


"FLU FLU FLUUUUU"


- Vad vare där för låt då, mamma?


- Va? (det låter piip i mina öron här! liite svårt att tyda en låt då)


- Den här: "FLUUUU, FLUUUU, FLU, FLUU, FLUII"


- Åh, den? tja....(the most annoying sound in the world?!)..vad kan det vara...vet faktiskt inte, du....


- Meh...det var ju Idas sommarvisa! hörde du inte det??


- Ja, DET var det ja! (eller inte) ja, nu när du säger det så!


- Lyssna på den här då!


(nej, nej, nej! inte en blockflöjtslåtsjävel till!!)


- Älskade dotter?


- Aah?


- Jättebra att du övar. Verkligen! men du..kan du öva därnere tror du? medan jag viker tvätten?


- Nä, det är tråkigt därnere.


"FLUUUU, FLUUU, FLUIIII"


Så. Jäkla. Kul. Att. Hon. Börjat. På. Blockflöjt.

Av Jessika Möller - 1 september 2011 06:12


I fjärran hörs signalen som betyder vakna.


Jag fumlar bort täcket från sovkroppen, fingrar efter telefonen och slår av ljudet. Tystnaden återkommer i mörkret. Sätter mig upp och gnuggar sömn ur ögonen. Nakenfötterna fryser och jag bäddar in dom i de lila tofflorna, de som är nån storlek för stora och korvar sig under stegen men värmande för morgonfrusna tår.


Reser mig upp och känner hur lederna knakar sig vakna. De ter sig stela och gången från säng till badrummet blir en stel hasgång med knakig topp. Badrumslampans ljus skär sig in i de påsbelagda tröttögonen som tycks krympa en storlek av chock. Morgontoaletten sker till tonerna av en gäsp och krafsande naglar på höften.


Den röda fleecemorgonrocken sveps kring en frusen morgonkropp och i spegeln möts jag av en frisyr som sträcker sig mot taket, som om den vill fly huvudet. Jag lipar åt mig själv och drar morgonrockens huva över skallen.


Ut ur badrum, förbi stöket i köket som stör morgontröttnaden. Riskornen på diskbänken hånar mina tröttsteg medan den mentala mantran ekar "ignorera, ignorera".


Trappans första steg välkomnar mig med ett knak, som om det vill hojta till huset att dagens tvåfoting vaknat. Jag svarar genom att låta lederna sjunga sin knakande morgonsång för varje trappsteg ner.


Sicksackar förbi skosamlingen av tennisdojjor, ett par grisrosa sandaler med spår av Lillsessaspring i blött gräs och två skolväskor som ses slängda efter gårdagens skoldag. Indraget grus letar sig in under mina toffelsulor och ger ett skrapande efterspel av min gång.


Så är jag framme.


Per automatik sköljs glaskannan ur, fylls med vatten som hälls i kaffebryggaren. Det vita filtret får sällskap av doftande kaffepulver. Skopa ett, två, tre, fyra och on-knappen lyser. Morgonbubblet från kaffebryggaren är det enda ljud som hörs och jag inväntar klartecknet medan blicken följer en sömnig fluga i fönsterkarmen.


Morgonkoppen fylls på. Allt annat försvinner. Flugan lämnas surra i sin ensamhet. Ledernas morgonknak lugnar sig. Morgonfåglarna utanför fönstret tycks hämta andan. Tröttfrisyren lutar sig matt under huvan. Tiden tycks stanna.


Dagens första kaffe har tagit sitt intåg i min strupe. Först nu är jag vaken på riktigt.


Godmorgon!



Presentation


Denna lilla pusselbit har ord som behöver skrivas. Vill du läsa dom, så välkomnar jag dig. Om inte, önskar jag dig en fin dag.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7
8
9
10
11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22
23
24
25
26 27 28 29 30
<<< September 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Blogg Topplista

RSS

Besöksstatistik

Tassavtryck här!

Ping


Skapa flashcards