Alla inlägg under augusti 2011

Av Jessika Möller - 20 augusti 2011 21:09

Lördagsförsoffad var jag när telefonen ringde. I andra änden, en Lillsessa hos en polare.


- Jag ska cykla hem nu och så va. Men mamma, du måste komma och möta mig. Visst kan du?


I all min Lördagsförsoffning som bestod i att under en filt fokusera på andning och slött bläddra mellan kanalerna, ville rösten inombords allt annat än att behöva resa på mig, få på skor och ta mig ut. Mammatarmen var däremot den som pratade:


- Självklart. Klär på mig nu och börjar gå då, okej?


- Bra. Men du får gå snabbt mamma. Inte sådär långsamt som du brukar.


Jahaja. Klart att mötandet kom med vissa krav också. Mjo, men okejdå.


Jackan på, skor och började trava. Stelheten efter nån timmas soffahäng gav mig samma smidighet som ett kylskåp ungefär. Sicksackade vattenpölar med enligt mig, spurtiga steg och kände mig i hyffsat bra vigör. (HA!)


Ja, tills jag kom strax efter brevlådan ungefär. Det var där någonstans som flåset kom. Efter flåset kom knaket i höften vilket i sig gav mig en haltande gång.


Så såg jag henne. Med fötter som paddlade på cykeln framåt så att hennes blonda testar dansade på var sida om hjälmen. Den gamla tutan ekade bland träden och jag vinkade till svar.


 

- Hann du inte längre?


Kommentaren visade att mammans försök till hurtighet, tydligen varit långt ifrån tillräcklig. Lite försiktigt försökte jag påvisa att jag minsann gick, medan Lillsessan rullat fram. Att hon där låg steget före. Ett fnys var svaret på det.


- Nu får du gå långsamt, för jag måste hinna plocka plommon!, sade hon innan hon trampade på och sågs som en liten färgglad prick där framme.


Eh, visst. Knak, aj, knak, aj. Långsamt kan jag gå för DIN skull. Inte alls för att tanten är i sin alldeles mest ograciösa form här. Aj.


Inom en inte alltför lång tid kom jag fram till plommonträden iallafall. Flåset var konstant och höften klickade i takt med mitt haltande.


 

- Jag har hunnit käka jättemånga innan du kom! du behöver inte gå så himla långsamt.


Jaha, nähe. Försökte med att jag ville ge henne en chans att vila lite och därför tog det lugnt. (HA!) Att jag hade kunnat gått mycket fortare om jag hade velat. (HAHA!)


Det plockades ett plommon att ge pappan i familjen. Han med Skägg. Att mamman som jobbat sig upp från en liggande ställning i soffan och snällt tagit sig ut för att möta upp, kanske hade behövt ett plommon fanns liksom inte.


Så jag fick en plommonsång istället.


 

Bland regndroppar och vattenpölar stod min färgglada tjej och sjöng om hur goda dom är, di där plommonen. Att många plommon smakar smaskens och att livet blir ljuvligt med plommon i magen.


Plötsligt kändes värken i lederna inte lika påtagligt. Hon har en benägenhet att trolla bort Lördagströttma och ledvärk, inser jag där jag står och lyssnar. Som en kuckelimuckmedicin, hade nog Pippi sagt om hon beskådat detta.


När tonerna efter plommonsången tonat ut och avslutats med dramatiskt handutfall, greppade hon cykeln och fortsatte hemåt.


Min alldeles egna lilla trollkarl.

Allmänt · Familj · Foto · Ord
ANNONS
Av Jessika Möller - 20 augusti 2011 10:42

Ibland kan jag önska att jag hade en tidsmaskin.


Då skulle jag ta mig till åren 1985 och fram till 1988, besöka skolan där den där lilla flickan med långt hår och svankrygg gick och svalde sig igenom skoltiden.


Hon svalde därför att hon inte ville visa hur mycket glåporden och utfrysningen sved, ända in i själen. Istället trasades själen sönder & hon grät sig igenom varje natt.


Där står hon ju. I kön in till skolans matsal.


Jeansen har hennes mamma lappat åt henne för att "så klär sig alla andra". Fast lapparna på knäna är lite barnsliga för mamman tog de tyger som fanns hemma. I försöket att passa in, blev det bara fel.


Flickan drar i jeansskjortan. Vill vara säker att den inte visar hennes snea rygg, eftersom denna jävla rygg lockar till sig glåporden likt en magnet.


Kön fylls på. I längan av barn har äldre barn tillkommit.


- Ankan! hahaha! ankan!


Flickan i jeansskjorta stirrar rakt ner i brickan hon håller i sina händer. Som om orden skulle tystna om hon inte lyssnar. Tårarna bränner i ögonen och magen värker. De lärare som finns omkring ses fullt upptagna med något annat och ser inte, eller väljer att inte se.


För att se, innebär ju att behöva göra något.


Här vill jag kliva fram.


Jag vill kliva fram till flickan med darrande händer som gråter sig igenom nätterna och se henne. Se henne och kolla om jag kan få sitta vid hennes bord. Jag vill ställa mig mitt i matsalen och skrika åt alla dom som ser på, men ingenting gör. Den där massan av "jag har inte gjort något".


Ilskan i mig vill greppa de "tuffa" killarna i kön och trycka upp dom mot väggen. Ta ut varenda liten punkattityd med sparkar och slag. Fastän jag vet att detta är helt fel sätt att ta tag i det.


Flickan i jeansskjortan har satt sig vid ett bord långt bort. Sådär för att inte riktigt synas. Hon skrapar med gaffeln i maten och sväljer. Blicken ses fäst i tallriken och hon önskar sig själv långt bort därifrån. Hon hör skratt från något bord längre bort och tar för givet att det är åt henne det skrattas. Såklart.


Men tidsmaskiner finns inte och den resan kan jag inte göra.


Det enda jag kan göra är att vårda den lilla flickan inom mig och välja att agera när jag ser andra utsättas. Som förälder har jag fått chansen och det fanns aldrig en tvekan om att ta den.


För det finns så många andra som varje dag sväljer sig igenom sin skoltid.


Mobbing handlar om hela skolan, inte bara mobbare vs de mobbade.


AGERA!

 

Inne på Aftonbladet finns en artikel med mig. Den hittar ni här. Petra Mede har skrivit en viktig och läsvärd krönika. Den hittar ni här. "Mobboffer, du får skylla dig själv!"


Om alla blev sedda, skulle ingen önska sig bort...









ANNONS
Av Jessika Möller - 19 augusti 2011 11:03

Tonårstrollet och jag avnjöt moshgubbarna vid sidan om scenen och såg den fantastiska publiken gott och väl.


Jäkligt stolta var vi där vi stod, med vetskapen om att Skägget bakom trummorna tillhörde oss.


Ett litet smakprov:



 

Ja, det är lite på sniskan så det är med risk för nackspärr ni får kika på klippet. Men det gör ni så gärna, visst?


Efter giget blev det lite häng i backstage området, där vi avnjöt lite gratisbuffé och själv tog jag mig även ett glas vin. Rött såklart.


Tonårstrollet införskaffade sig på en gasmask nere på området. Det gjorde honom såhär glad:


  Skapligt nöjd tonåring backstage.

 

Gasmasken i sig förevisas här utav er alldeles egen eminenta bloggerska, Pusselbiten.


  Praktisk vid ärtsoppedagar, svår munsår och om maken tycker att frun pratar liite för mycket.

 

När kylan satt in och gjort kroppar stela och kalla, vandrade vi tillbaka till logetältet för lite häng. Tonårstrollet började ledsna på att frysa och ville tillbaka till hotell och dator.


Självklart hade jag velat stanna kvar och se Devin Townsend och System of a Down live, men förutom partymyra och bloggerska är jag faktiskt mamma också och här klev hon fram, pussade Skägget hejdå och drog med sig sitt älskade troll i en taxi och till hotellet.


  Tonårstrollet i plocka-apelsin pose, meaning: - Ta bilden morsan, så vi kan dra till hotellet! bredvid ses den fryntlige herr Pete Stooaahl se sådär hårdroxig ut.

 

Fredagen och festivalens första dag...eh kväll, avslutades för mig iklädd pyjamas med näven i en påse bilar och blicken fäst på teven bredvid en mycket lycklig son med näsan i dataskärmen.


Hepp!

Av Jessika Möller - 19 augusti 2011 06:00

Det var en helg i Juni då mannen skulle spela med en rockorkester, eh..moshorkester.

Vi packade med oss ett Tonårstroll i en vit packåsna full av instrument & merch, rattade till Göteborg och Metaltown.


  Finns det hjärterum, så finns det stjärterum har alltid mamma sagt. Här släpptes inga äggfisar obevakat.

 

  Tonårstrollets moshkeps, med jordens finaste pin!

 

  Såhär glad blir man efter att ha färdats i en varm trång bil, med världshistoriens fullaste kissblåsa som just har fått tömmas. Tömmandet i sig behövde inte riktigt fotas kände jag. Men alltså, wee!

 

  Väl framme blev det en hel del väntan medan moshgubbarna trixade med instrument och inväntade speltid. Vi lånade gubbarnas loge att hänga i då himlen bestämt sig för att öppna sig & blöta ner marken en smula.

 

  Så kom solen och sken ikapp med Tonårstrollet som via mitt älskade skägg, fick träffa sin idol, Devin Townsend.

 

  Det blev lite kyligt och jag värmde knopp med mössa och kropp med rödvin. Stackars mig!

 

Gubbarnas spelning gick alldeles utmärkt och publiken var fantastisk. Tänk vad de kan di där moshgubbarna i F.K.U!


Ett videoklipp från giget hivar jag in i nästa inlägg. Håll ögonen öppna, fortsättning följer!

 

 

Av Jessika Möller - 18 augusti 2011 16:26

Tänk för att jag rensade ur en hel säck med kläder, faktiskt.


Och nästan hälften var mina.


Sådeså.

Av Jessika Möller - 18 augusti 2011 12:37

Har just rensat bort tre sopsäckar fulla av skräp.


Enligt mig då. Frågar man däremot min dotter är det tre säckar fulla av "bra att ha nångång".


Tydligen måste man spara precis ALLA tomma toarullar som staplas likt lutande tornet i Pisa, bredvid toastolen. (och bakom sängen, i hyllor, i lådor, i halltrappen)


För att "-man kan ju behöva pyssla något fint, mamma! du vill väl ha mina fina toarullegrisar, toarullebussar, toarullegubbar/gummor/häxor/hästar?! ELLER?!"


Älskade barn. Du är solen på himlen och syret i mina lungor, men jag har faktiskt inte lust att samla på precis ALLT du pysslar ihop. Jag har inte plats för 5 miljoner teckningar, 7 miljarder halsband, 73 toarullefigurer och 245 kartonghus. Sorry, men det är sant.


Istället för att en maktkamp likt David & Goliat ska behöva utövas i hemmets lugna vrå, tog jag beslutet att hiva medans prinsessan är på skolan. Det hivades ungefär 32 pinnar med trådar fasttejpade (kattleksaker, mamma! måste spara!), 7632 kartongbitar (det är hästmat, ser du väl?!) och ett berg av snabbmatsleksaker. (jag leker med dom jääämt, ju!)


För att inte tala om pärlorna. Oh, my god pärlorna!


Är totalt övertygad om att pärlor är en mammas förbannelse, för tidigare synder. Om så är fallet, förlåt mamma!


I vårt hem finns pärlor överallt. Ö.V.E.R.A.L.L.T jag skojar inte. Varenda liten dammråtta i hörnen går klädda i pärlor här. Dammsuger jag upp dom, ploppar ganska snart upp en ny kreation av "dammråtta goes to pearlheaven".


Vissa pärlor är runda. De halkar man väldigt enkelt på. Gärna i en trapp.


Andra pärlor är runda, men lite hårdare. De lyckas man alltid putta till när man ska smyga in på toaletten sådär mitt i natten. Jag har döpt dom till evighetsrullare och de föredrar att avsluta rullandet nerför trappor. Det blir liksom lite mer effekt då.


Sen har vi mördarpärlor.

Kommer i olika färgkombinationer och utseende, men med en gemensam nämnare: gör svinont att kliva på.


Jag kan ärligt säga att jag har haft tålamod. Många gånger har jag stått på alla fyra och plockat pärlor så yttepyttesmå att en pincett skulle behövas, sorterat alla dessa jävulstyg efter färg, form och storlek. Ask efter ask har de placerats i tills en dotter bestämt sig för att pärlpyssla igen. Lite utav ett moment 22.


Mjo, pärlor och jag är inte riktigt polers längre.


Nu är det iallafall undanröjt och sorterat. Sopsäckarna utkastade och lillsessans gummisekt (läs barbiedockor) delar plats med sina kläder.


  Tänk så skönt med naturliga former på dockkropparna!

 

Det är nu det är tänkt att jag ska ta tag i mina byrålådor. Ögna igenom kläderna som aldrig används. Hiva dom.


Meh, dom KAN faktiskt vara bra att ha nångång!


*host*





Av Jessika Möller - 18 augusti 2011 06:21

 



     

Av Jessika Möller - 17 augusti 2011 22:09

Fram och tillbaka gick jag, otåligt.


Plockade, plockade för att försöka hålla fingrarna upptagna med något. In i badrummet, tittade klockan. Mjo, nudå borde väl...stegen ut på balkongen, nähe,nähe inte än. Fortsatt plock. Krafsa på en tejpbit som vägrade lämna golvets yta. Tillbaka in i badrummet...nudå? ut på balkongen..nähe.


Krafs, krafs. Det var väl en jäklarns tejpbit på att sätta sig i golvet. Ynkliga små smultejpbitar lossnar och klistrar sig på fingertopparna. Men, vaffasen då!


Badrum, klocka, balkong, nähe.


Pillra med minitejp och svära en smula. Sådär könsordsmässigt och irriterat. Nudå, bra. Tejpkluttar ner i papperskorg. Kastar en blick bort mot golvtejpen. I huvudet dividera huruvida en skrapa vore bra eller...


Då.


Knastrande grus och smällande bildörrar. Prat från ett Tonårstroll och en sjungande Lillsessa.


De är hemma!


Skutteliskuttsteg och hjärtat i halsgropen.


- HEJ ÄLSKLINGAR!! HUR VAR ER DAG?! VAR DEN BRAAAAA? *flås,flås*


Tonårstroll: - Japp

Lillsessa: - Japp


Eh, jaha.


Vi återgår till tejpen då.

Presentation


Denna lilla pusselbit har ord som behöver skrivas. Vill du läsa dom, så välkomnar jag dig. Om inte, önskar jag dig en fin dag.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11 12
13
14
15 16 17 18 19 20 21
22
23
24 25 26 27
28
29 30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Blogg Topplista

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ pusselbiten med Blogkeen
Följ pusselbiten med Bloglovin'

Tassavtryck här!

Ping


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se