Läser om sjuåriga flickor som vill bli smalare i Aftonbladet och det gör mig inte särskilt förvånad.

För, vad är det som säljer mest nummer och vad skrivs det mest om överallt?

Hur lycklig människan blir när ytan är perfekt, hur lycklig du blir den dagen du lyckas gå ner 10 kilo på 14 dagar. De vackra och "lyckade" i världen höjs till skyarna när de ser perfekta ut, medan de förnedras och görs till åtlöje om de går upp i vikt eller gubevars ses gå osminkade på stan.

Yta säljer lösnummer, helt enkelt.

Alla vet vi ju att flickor ska vara tysta, sitta still och vara söta. Inte skitiga med uppskrapade knän, föra liv och bara vara barn. Har barnen dessutom en mamma som med rynkad näsa står framför spegeln och tar sig i sidfläsket, räknar kalorier och pratar, pratar, pratar om att hon måste bara gå ner i vikt, om hur ful hon är nu då hon gått upp och jadajadajada. Då är det inte så jävla underligt att barnen härmar beteendet.

Jag säger som Pink.

Stupid Girl!

 

Hollyhocks

17 augusti 2011 14:23

Jag läste också det här, och tänkte på min egen uppväxt. I SvD var det en blänkare om det här och där hade man skrivit att det tar några år innan flickorna börjar försöka göra något åt det (banta) och det fick man ju vara glad över. Glad?! Man ska väl vara jävligt upprörd över det med.

http://www.egosumveritas.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej dagboken. Måndagen ljusnades och vi lastade en dotter och övernattningskläder i bilen. Sonen fick stanna hemma och vattna katten. "mot äventyyr" tjoade vi samstämmigt i kör när bilen rullade ut på vägen. I Norrtälje spatserade vi på bästa turistm...

Efter ett biobesök tog vi tillfället att besöka stadsparken i Uppsala. Nova älskade varje sekund av det. Men som hon sade: - mamma, lova att vi inte åker hit för ofta! Jag vill ha såhär kul jämt. ...

Det här är sången till mig själv.   Till min egosyster, mitt jag. Så lång vilsenhet utan fokus, där törnarna tilläts rasera mina kläder.   Till barnet från förr: det blir bra.   Till tjejen från förr: Det är inte ditt fel.   Til...

Man kliver upp. Tar två steg från sängen & är i vardagsrummet, som bär spår av gårdagens filmvisning med familjen, lillsessans pyssel och Tonårstrollets häng framför dator. På bord: muggar & glas. På golv framför teven: Nintendo 64 & dess spel.   ...

Så kom 2012.   Vi skålade ut 2011 bredvid ruinerna av vårt tidigare hem. Med leende läppar och skratt.   Läppar bedövade av vinet, känslorna utanför kroppen & ända in i själen. Familj & vänner i kylan som fick näsorna att lysa rödaktigt. Kräf...