Lillsessans första dag i fjärde klass.

Ny skola, big deal.

Morgonen har kantats av klädval och hårfix. Klackskor tydligen viktigt om man frågar en soon to be 10-åring. Mammahänderna smet dock ner en påse med tennisskor i skolväskan, sådär ifall att man kanske vill springa, sparka boll eller (jaga pojkar). Det där sista sade jag aldrig. För det får man inte. Det är nämligen pinsamt.

Det finns många saker man inte får göra som mamma till en 9-åring. Som är pinsamt.

Man får kramas hejdå, sådär snabbt och påtvingat utan känsloinnehåll. Absolut inte under några som helst omständigheter krama om länge och pussa. Jättepinigt!

Om man tar med barnet på konsert så får man inte visa minsta tillstymmelse till att man rör sig i takt med musiken. Möjligtvis ett försiktigt tappelitapp med ena foten, men att röra sin höft offentligt är STRÄNGT FÖRBJUDET!

Mammor får inte vara roliga och lite lagom crazy. Inte ute bland folk. Möjligtvis hemma med stängda dörrar, fördragna fönster och utan besök.

Att som mamma kasta sig om armarna om pappan är okej, sålänge de bara kramas och inte är ute bland folk. Att kyssas är pinsamt.

Hursom.

Vi kom till skolan. Lillsessan träffade kompisar som också börjat här. Själv såg jag tacksamt föräldrar jag kände igen och stod där och väntade på inringning. Vi travade in i samlad trupp. Föräldrar, barn och fröknar i en enda röra.

Det letades upp krokar med namn och bänkar med namn.

Lappar delades ut och Fröken pratade om det ena och det andra. Jag räckte upp handen och ställde en fråga, vilket inte var bra utan jodå, pinsamt.

Sen blev det sång på skolgården och barnen sjöng gemensamt, följt av mamma och pappaklappande händer. Tack å lov lyckades jag att endast tappelitappa lite försiktigt med foten. Tyckte nog Lillsessan.

Sedan skulle mammor & pappor säga hejdå sådär lite stelt och okänslosamt. Försökte mig på att hålla om sådär innerligt, men se den gubben gick inte.

- Mamma! allvarligt!

Åh. Sorry, my bad. Klapp på axel sådär lite skämtsamt. Nä,nähä det var ju pinsamt ja.

Vinkade hejdå till en Lillsessarygg som med klackskor på klapprade iväg till kompisarna på andra sidan skolan.

Ville liksom ropa sådär högt att jag älskar, att jag hoppas hon får en fantastisk dag och att jag längtar redan tills vi ses i eftermiddag. Men det får man ju inte. Vet ju varenda mamma liksom.

Så jag svalde den där klumpen i halsen. Den full av stolthet och pinsam känslosamhet. Svalde den ända tills dess att bilen rullade ut på vägen igen.

Då vred jag upp radio Bandit och ömsom skrålade, ömsom grät medan höften gungade i förarstolen.

På bästa pinsamhetsvis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej dagboken. Måndagen ljusnades och vi lastade en dotter och övernattningskläder i bilen. Sonen fick stanna hemma och vattna katten. "mot äventyyr" tjoade vi samstämmigt i kör när bilen rullade ut på vägen. I Norrtälje spatserade vi på bästa turistm...

Efter ett biobesök tog vi tillfället att besöka stadsparken i Uppsala. Nova älskade varje sekund av det. Men som hon sade: - mamma, lova att vi inte åker hit för ofta! Jag vill ha såhär kul jämt. ...

Det här är sången till mig själv.   Till min egosyster, mitt jag. Så lång vilsenhet utan fokus, där törnarna tilläts rasera mina kläder.   Till barnet från förr: det blir bra.   Till tjejen från förr: Det är inte ditt fel.   Til...

Man kliver upp. Tar två steg från sängen & är i vardagsrummet, som bär spår av gårdagens filmvisning med familjen, lillsessans pyssel och Tonårstrollets häng framför dator. På bord: muggar & glas. På golv framför teven: Nintendo 64 & dess spel.   ...

Så kom 2012.   Vi skålade ut 2011 bredvid ruinerna av vårt tidigare hem. Med leende läppar och skratt.   Läppar bedövade av vinet, känslorna utanför kroppen & ända in i själen. Familj & vänner i kylan som fick näsorna att lysa rödaktigt. Kräf...