Alla inlägg den 3 februari 2011

Av Jessika Möller - 3 februari 2011 16:41

Mina steg tar mig innanför dörrarna till Systembolagets upplysta lokal.


På väg hit hade jag i tanken att rödvin skulle införskaffas. Sådär till en möjlig Fredagskväll bland vänner och familj.


Lite kaxigt stolpade jag fram med blicken sökandes efter skyltar "rött vin". Passerade en man som doftade unkna kläder från en instängd och fuktig vind.


Mina kaxiga steg kom av sig.


Blev stående framför röda viner från Italien, Frankrike och Sydafrika. Läste på flaskornas markeringar och låtsades veta huruvida jag ville ha ett torrt, eller kanske ett med en fruktig bouquet. Mannen med instängda-kläder-doft passerade. I hans vagn låg det två flaskor Vodka och rullade. Han gick med bestämda steg bort mot starkölen och hans stora stövlar knarrade över stengolvet.


Jag rundade hörnet efter att ha låtsasläst alla rödvinsflaskors namn. Kom fram till Bag-in box viner. Till min lycka fann jag ett Chilenskt som jag visste att jag har smakat förr. Greppade den och klev fram till kassan.


Framför mig stod en kvinna och betalade. Jag registrerade att hennes inköp var två flaskor vitt vin. De såg lika tjusiga ut som hela hennes outfit och hennes handväska i skinn svängde på armen.


Bakom mig kom vindsluktsmannen.


Jag såg ner på mina saltfläckiga låtsas Uggs och mina mjukisbyxor som med all säkerhet sett bättre dagar. Insåg där jag stod att jag nog var närmare vindsdoftar´n än tjusighetsdamen.


Tänkte att kanske kassören och tjusighetsdamen tittade på mig på samma sätt som jag såg på farbrorn bakom mig. Kände ett behov av att ursäkta mig själv. Förklara varför jag stod där med en 3-liters låda i handen. Att jag inte var på väg till en parkbänk helt ensam, eller till en ensam lya, där jag tröstdrack med tåriga ögon.


Så var det min tur. Kassören hälsade på mig. Jag hälsade tillbaka. Han drog lådvinets EAN-kod i sin lilla maskin och förklarade att priset var 168 kronor.


Jag ville säga till honom att vi skulle vara 5 personer på denna låda. Eller, nä förresten. Tio personer. Att vi skulle vara tio städade människor som delade på en köttbit och en liten slatt vin i var. För att det var gott. Och lite fint.


Men handen räckte fram pengarna och vi kom aldrig så långt i vår kontakt, jag och kassören. Plötsligt hade han släppt uppmärksamheten till mig och ägnade den åt farbrorn.


Jag lade ner växeln i plånboken och greppade min låda.


Gick med skamsna steg ut ur Systembolaget.


Och kände mig som jordens största alkistant.

ANNONS
Av Jessika Möller - 3 februari 2011 13:49

  I en bubbla sitter jag.


Därifrån ser jag livet passera revy, som om jag inte hängde med.


Jag ser byggjobbare köpa dagens lunch inne på City Gross. Hejar med en leende mun på kassörskan där inifrån min egen såpavärld. Min bubbla syns inte utåt. Bara när man sitter där och tittar ut. Som om den vore lite hemlig.


Där i bubblan letar sig känselspröten ut i varje por och tårarna vill inte sluta rinna. Men det är torra tårar. Hemliga tårar som hoppar på hjärtat och gör ont. På utsidan ler munnen och händerna bäddar sängen.


Om du möter mig på stan så ler jag. När du frågar hur jag mår, svarar jag med en axelryckning att det går upp och ner. För jag vill inte gotta i bubblan. Är så rädd att jag fastnar där då. Att jag aldrig ska komma ut.


Men bubblan blir iallafall mindre. Den krymper i takt med att grötighet i hjärnan och hjärtvärken sorteras. Till sommaren hoppas jag få dansa i solen. Bubbelfri.


Tills dess låtsas jag lite och försöker så gott jag kan.


Därifrån bubblan.


ANNONS
Av Jessika Möller - 3 februari 2011 01:22

Jag börjar om på ny kula.


Med bloggandet som så länge var ett andningshål, men förvandlades till en slafsig massa av skrivkramp. Så jag pausade.


I samma andetag som skrivpausen bedrevs, hade jag fullt upp med att bearbeta en brand som fick mig och familjen att förlora vårt hem och vår arbetsplats sen -93. Bearbetningen är en lång process och ingenting jag är klar med på långa vägar, trots att det nästan gått 2 månader. Där börjar vi också om på nytt. Samla nya foton och minnen, helt från scratsch. Leta solljus i dimman.


Men i det skede av livet som jag är i nu, har behovet att skriva vuxit sig starkare än skrivkrampen.


Därför befinner jag mig här just nu.


För att jag har ord som behöver komma ut på en tom och ren yta. En yta jag kan behandla som ett andningshål. En hållplats där jag slår mig ner ibland och skriver.


Kanske stannar jag. Kanske pausar jag.


Men jag skriver igen.


Jag andas. Igen.

Tidigare månad - Senare månad

Presentation


Denna lilla pusselbit har ord som behöver skrivas. Vill du läsa dom, så välkomnar jag dig. Om inte, önskar jag dig en fin dag.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<<
Februari 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Blogg Topplista

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ pusselbiten med Blogkeen
Följ pusselbiten med Bloglovin'

Tassavtryck här!

Ping


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se